I fjol köpte jag som vanligt några röda julstjärnor i kruka inför julen. En av dem var betydligt vackrare och dyrare än de andra, och den visade sig efterhand vara värd sitt pris många gånger om.

Jag sitter här och begrundar rubrikerna på de senaste veckobreven

Snart är det dags för adventskalendrarna och alla barn kan börja räkna ner mot julafton.

Göteborgs filmfestival 2026 väljer "Sanning" som tema för att utforska hur sanningen skildras, formas och manipuleras i vår tid.

Men det postfaktiska är inte hållbart. Vi människor både kan och vill mejsla fram hållbara sanningar som duger till att lita på tillsammans.

Är det är i det lokala myllret, bortom den nationella nivån, som hopp och kunskapsrenässans gror?

Den av Robert Nybergs bilder jag använder kanske allra oftast är vän-vän-bilden. Vad får man om man hjälps åt åt?

I veckan har jag deltagit i två poddinspelningar. Båda handlade om tid men ur helt skilda perspektiv. Lyssna gärna när de kommer - själv tycker jag att de bitvis blev gnistrande bra.

Jag tänker ofta på det dubbelriktade i att tanken visserligen styr orden men att orden också styr tanken

Det är märkliga saker som sker i vår existerande upp-och-ner-på-värld. Nyss - när vi hade minusränta - funkade det ekonomiska som om klockan gick baklänges.

Låt mig börja med två mantran som jag tagit upp också i tidigare veckobrev:

TTT, Tankar Tar Tid.

KK, Kunskap Kostar.

Förordet till boken ”Den obändiga söklusten” är daterat med det nästan magiska datumet 1 januari år 2000. Världen hade då precis överlevt millenieskiftet utan några omfattande datorkraschar.

Den 10 juli, mitt i sommaren, åkte jag till Norrvikens trädgårdar och den där pågående kammarmusikfestivalen på temat ”Illusioner”.

Jag fortsätter här i direkt anslutning till förra veckobrevet om modeller och moduler. Dagens dos ska handla om matematik som den kunskapsmodul som lättast kan återupptäckas och bli till nytta på andra sidan en eventuell världskatastrof.

Just nu är det som om världen skälver. Som om många av de modeller för det globala samspelet som utvecklats och som styrt världen i åtminstone 80 år plötsligt är satta ur spel.

I det här veckobrevet vill jag försöka samtänka lite med dig kring det naturgivna, det människoskapade (artefakterna) och det Trump-fladder som faktiskt inte är något annat än rena rama tramserier.

Det här är det första veckobrevet efter sommaren, och jag har faktiskt bunkrat upp med fem stycken inför höststarten. Nu ska jag beta av dem, ett efter ett, alltså göra fem stycken av det som ryms under min kod ”Kvintetten som sprängdes”.

Jag har tagit semester och försjunkit i sommarens ljuva intighet. Fantastiskt! Återupptar veckobrevsskrivandet om kunskap fr o m 15 augusti. Trots det kommer det sommaren igenom att landa ett veckobrev hos dig varje vecka – ett som är återanvänt från coronaperioden för 5 år sedan.

Jag har tagit semester och försjunkit i sommarens ljuva intighet. Fantastiskt! Återupptar veckobrevsskrivandet om kunskap fr o m 15 augusti. Trots det kommer det sommaren igenom att landa ett veckobrev hos dig varje vecka – ett som är återanvänt från coronaperioden för 5 år sedan.