Veckobrev 100 - 4(10). Ett lagligt skydd för forskningsbaserade fakta och beprövad erfarenhet

Detta är den fjärde utkristalliserade lärdomen ur den 10-lista av lärdomar från det första kvartsseklet på 2000-talet som jag flaggade för i veckobrev 95 och 96.

Hej,

Unik individuell kunskap och dito företagskunskap har ett rimligt lagligt skydd som en Intellectual Property. Dit hör t ex patent för det unika och lagskydd för det publicerade utifrån copyright- och upphovsrättslagstiftningarna. Det finns också varumärkesskydd och mönsterskydd så att inte vad som helst får kallas för en ”dalahäst” och affärshemlighetsskydd som skyddar hemligheterna i produktionsprocessen för t ex Absolut Vodka eller Oatleys havremjölk. Alla dessa lagar utgör skydd mot stöld för specialfall respektive det individuella.

Annorlunda är det för merparten av den forskningsbaserade kunskapen, dvs den kunskap som är mänsklighetens. Den omfattas av gåvoekonomin. I den vill ju vi inblandade ge bort, ju mer desto bättre. Ja, ju större gehör och användning kunskapen får, desto gladare blir forskarna bakom den samma. Efter några decennier kan sådan kunskap ha blivit till sådant allmängods att de flesta tar den för given. Bättre än så kunde det ju inte bli. Men så kom moraset.

Att kunskapsförnekare kunde komma till makten och använda delar av sin makt till att förneka den forsknings- och evidensbaserade kunskapens existens och särställning var något som lagstiftande församlingar inte hade förutsett. När kunskapsförakt och ”alternativa sanningar” spreds med internets hastighet och snabbt infiltrerade föreställningsvärlden i breda lager, fanns det inget lagskydd att hänvisa till för forskning och beprövad erfarenhet. Inte heller när även media började blanda samman kunskap med åsikter och tyckte att alla skulle komma till tals i en ogenomskådbar soppa.

Effekterna av detta var inte bara individuella utan också kulturella och demokratiska. Inte heller myndigheter reagerade. Bland de befintliga var det främst ”Myndigheten för Psykologiskt Försvar”. MPF, som hade bort reagera - ett utbrett kunskapsförakt är bevisligen demokratiundergrävande. Men det fanns ingen beredskap för att tänka så. Det samma gällde och gäller för ”Myndigheten för Civilt Försvar”, MCF. Senast i samband med sitt namnbyte från MSB till MCF kunde MCF börjat fundera på hur den kunde preppa samhället också immateriellt och stå för kunskapsskydd och beredskap.    

Att bevaka framöver: Att den kollektiva kunskapen, den som är mänsklighetens forskningsbaserade och/eller evidensbaserade, får ett lagligt skydd. Helst redan i grundlagen. Precis som krigsmakten nu måste upprusta inför nya förutsättningar, behöver civilmakten upprusta. Ett led i detta är att både skydd för kunskap och skydd mot korruption införs i lagstiftningen (varken kunskap eller korruption nämns vid namn där - ett minne från den tid då detta inte behövdes).

Det krävs också att någon redan existerande myndighet tilldelas beredskaps- och försvarsuppdraget att skydda den etablerade kunskapen. Kanske kan detta inrymmas inom MPF eller MCF, kanske krävs en speciell MKF, Myndigheten för Kunskapens Försvar. Men att stå juridiskt värnlös mot kunskapens belackare är inte längre rimligt för ett civiliserat samhälle.

Allt gott,

Bodil