Veckobrev 95 - Vad vi har lärt oss av kunskapsfladdret, 2000-2025, 0(10)

Hej,

Nytt år och nytt veckobrev. Nytt också på ett innehållsligt lite djupare sätt för jag firar nyår med att göra ett perspektivbyte. I stället för att som tidigare främst ondgöra mig på längden och tvären över det elände som kunskapsföraktet ställt till med under det gångna kvartsseklet, tänker jag nu börja prova om vi kan ha de gjorda erfarenheterna till något värdefullt i ett framåtperspektiv.

Den var ju så osannolik, den kunskapsförvirring som började smyga sig in vid seklets början och ibland tog över helt. Att den alls kunde göra det berodde på att vi själva var vi så aningslösa och så utan beredskap att vi inte förmådde stoppa ens de mest uppenbara idiotierna innan de hunnit breda ut sig.

Men något sådant oskuldsfullt tillstånd kan vi inte längre skylla på. Nu är det med kunskapsmoraset som vad det var med kärnkraftsolyckan i Harrisburg: nu har det skett. Och då vore det närmast oförlåtligt att inte försöka lära sig något av det skedda.

Visserligen upprepar sig historien inte, men ”rimmar” gör den (ett uttryck som brukar tillskrivas Mark Twain. Förresten går grundtanken igen också i titeln på Martin Kraghs nya bok ”Historiens återkomst”). För att kunna dra nytta av gjorda erfarenheter behöver man dela upp dem. Nagla fast dem. Lista dem. Bli rimligt överens, exemplifiera, analysera och värdera. Själv har jag tilldelat arbetet med allt detta en provisorisk samlingsrubrik ”Vad vi lärt oss av kunskapsfladdret 2000-2025”.

Jag hoppas få mycket hjälp i arbetet med det. Vad jag själv kan utlova är att det här inlägget under alla omständigheter kommer att åtföljas av 1(10, 2(10), … 10(10) - jag har nämligen tio preliminära kandidater på de värsta dödssynderna och hur man kan motverka dem. Det här jobbet behöver börja nu medan vi fortfarande kommer ihåg hur det var när tidsandan förnekade kunskapens grundläggande värden.

Allt gott

Bodil