Veckobrev 110. Har du det konvivialt omkring dig?

Hej,

Snart är inte bara vitsipporna utslagna här. Snart släpper hela bokskogen fram sin lövsprickningsglädje ovanför dem. Och då leker livet för mig – nu får jag ju leva mitt i detta nyskapande under flera veckor framöver! Varje gång är det som om hela tillvaron då blir magiskt konvivial. Med eller utan andra människor omkring mig.

Kanske har du aldrig hört det ordet förr, men konvivialitet har stor betydelse särskilt för framgångsrika kunskapsprocesser så därför vill jag gärna ta upp det här. Ordet har en gedigen spridning i engelska, franska och tyskspråkiga kulturer. Du kan få en försmak på hur konvivialitet och kunskap kan höra samman genom att i 90 sekunder lyssna till nobelpristagaren Rainer Weiss, nobelkvällen 2019, i ett samtal med Victoria Dyring: ”Every day is an interesting day”, https://www.youtube.com/watch?v=rI339PuTaOQ , 0.28 – 1.59.

”Every day is an interesting day”, 0.28 – 1.59.

Där ringar han in just konvivialitet som en av nyckelfaktorerna bakom gruppens upptäckt av gravitationsvågorna. Livfullt beskriver han hur de under decennier hade stått pall för alla motgångar – sett från andras håll. Sett från forskningsgruppens håll hade de aldrig varit på väg att ge upp. Hela tiden hade de bara fått nya idéer och fortsatt, fortsatt, fortsatt. Varje dag hade ju varit intressant. Och hela tiden hade de velat gruppens och varandras och kunskapens framgång. De haft varandra som sporrar, värn och glädje: ”It has to be fun, it has to be convivial!”

Illustration av Robert Nyberg

”Convivial” kommer av ”con” (med) och ”vivere” (leva). Under konviviala förutsättningar är det lättare att leva och tänka tillsammans och samtidigt mer utmanande och utvecklande. Man klarar motgångar bättre och man presterar vida utöver det vanliga. Och man kan liksom lyfta sig i håret – vilket kunskapsutmaningar ofta kräver.

Kunskapandet utvecklas bäst i en atmosfär av tillit när man har små behov att försvara sig. Ursprungligen var konvivialitet i den romerska kulturen främst förknippat med fester, dvs med mycket god mat och dito dryck. Tänk på sorlet som börjar stiga vid en fests början, så vet du hur det kan vara i ett materiellt sammanhang: vinet sveper undan både vardagsbekymren, främlingskapet och avmättheten och fram träder den glädjefulla samvaron. Man bryr sig om varandra, man vill varandra väl, man lyssnar, man vill varandras framgång, man vill bidra, ...

Det samma kan ske i somliga grupper även om det inte är fest och även om det inte finns en tillstymmelse till mat och dryck som smörjmedel. Det immateriella samspelet kan ibland räcka för att man ska bli alldeles hög av det. Man har roligt, man lär sig bättre och man förmår mer. Det är som om det finns en osynlig barnmorska närvarande i den konviviala gruppen, en som hjälper fram både individers enskilda tankar och förmågor och det ömsesidiga tankelyftet.

Konvivialitet kan finnas spontant mellan barn och vuxna, mellan studenter, mellan lärare och studenter, mellan kollegor, … Men den kan också lysa mest med sin frånvaro. Så är det då den effektivt kvävs av översitteri, ointresse, sarkasmer och hemlighetsmakeri. Råkar du ut för en grupp som du vill fortsätta i men som är allt annat än konvivial, kanske du själv måste ta på dig ansvaret för att försöka öva upp konvivialiteten i gruppen. Kanske går det, kanske inte. Under alla omständigheter kan det vara värt ett försök.

Läs på lite först om konvivialitet på nätet, börja kanske med mitt veckobrev 27 på factup.se och/eller lyssna på en podd där (nummer 10) med Jonas Fagerson och mig. Bådadera har cirka 2 år på nacken men det gör dem inte sämre. Särskilt inte mot bakgrund av att romarna hade förstått och formulerat konvivialiteten redan för 2000 år sedan ...

I egna förberedelser inför något evenemang, stort eller litet, har jag alltid med på checklistan: har jag nu säkert tänkt tillräckligt på hur det ska bli så konvivialt som alls är möjligt? Om det sedan blir ”bra”, ja, kanske överträffar mina högt ställda förväntningar, då har det ofta berott på att konvivialiteten faktiskt sprudlat. Eller – i motsatta fallet – har det gått att se efteråt: ”så klart att det inte funkade! Det fanns ju inte en gnutta konvivialitet där.” För utan konvivialitet slår människor knut både på sig själv och på varandra.

Det här veckobrevet började med en fråga: ”har du det konvivialt omkring dig?” Om ditt svar på den är ”ja”, så säger jag bara ett: ”jättebra!” Men om du svarar ”nej”, är mitt förslag: ”då ska du nog börja jobba på det! Och går inte det, om det visar sig alldeles, alldeles omöjligt, så ska du kanske börja fundera på att söka dig till andra grupper och andra sammanhang.”

Allt gott

Bodil