Veckobrev 115. Snart dags för Tankekonsert!

Hej,

Om tio dagar debuterar Fact up! med sin Tankekonsert  ”Kom igen, Sverige!” på ”NU2026, Sveriges största mötesplats för högre utbildning” inför drygt 400 deltagare på Chalmers i Göteborg. Musikbandet ”Alla Tiders” och jag får då framträda med en tankekonsert klassad som en nyckelföreläsning i detta sammanhang. Roligt, nervigt och hedrande, förstås. Men samtidigt kommer förstås frågan: hur i all sin dar blev det så här?

För 3 år sedan var jag bara en uppfordrande kunskapsaktivist. Det hade jag blivit när jag inte längre klarade att se och höra Trump&Co fortsätta i orubbat bo. Efter förmåga ville jag försökte agera motkraft i vår del av världen. Något måtte jag väl kunna göra?! Ett myller av retoriska frågor dök upp i mitt huvud, typ:

Om vi inte längre har kunskapen att hålla oss till, hur ska det då gå med tiden, hur ska vi klara oss existentiellt och socialt, vart försvann den ontologiska tryggheten om vi inte längre kunde bli överens om vad som alls fanns, vad är det för tillvaro som nya barn ska födas in i, ska inte den ena generationen ha något att komma med till nästa, vad ska vi med universiteten till, hur ska det gå för demokratin, hur ska vi alls kunna prata med varandra, hur ska den ene kunna veta vad den andre menar med orden, hur ska det gå för demokratin?

Vartefter blev jag rent paff över insikten att det Trump och hans gelikar faktiskt hade rört upp var något som vi själva inte hade kunnat drömma om att vi någonsin skulle behöva försvara: kunskapens värdegrunder och funktioner. Själv hade jag varit anställd på ett universitet i 46 år, inom naturvetenskap och teknik för all del men med en inte föraktlig humanistisk bakgrund. Hela tiden hade jag varit kunskapsarbetare men ändå inte på djupet behövt penetrera kunskapens värdegrund. Allt hade rullat på. Så klart att kunskap var ”bra”, det var jag ju uppvuxen med och fostrad till och dess historiska anor vindlade sig till upplysningstiden och renässansen, den grekiska kulturen, etc. Ja, vi hade faktiskt levt i ett Paradis som till skillnad från bibelns hade haft kunskapen integrerad – inte som en förbjuden frukt men väl som en påbjuden nyckelingrediens. Detta hade gällt åtminstone för världens demokratier.

Fas 1 - de första två åren, våren 2024 - våren 2026

När jag inledde mitt nära samarbete med Jonas Fagerson, eminent medtänkare och medgörare inom ”Uppdrag Kunskap” och ”Fact up!”, hade jag redan skrivit boken ”Så fint att kunskap finns!”, november 2023.

Bokomslag: Så fint att kunskap finns!

Den var en vacker hyllning till Kunskapen med stort K. Men någon kioskvältare blev den inte. Själv hade jag ju pretentioner sedan ”Tio tankar om tid” och dess ofantliga genomslag vid sekelskiftet (650 000 exemplar bara i Sverige). Skulle det då inte gå lätt att också få med sig människor på en bok som i princip handlade om ”Tio tankar om kunskap”???

Ack nej! År 1999 hade det funnits en krok för läsarna att hänga upp sig på när de sökte sig till ”Tio tankar om tid”: man hade en självupplevd ständig brist på tid. En jakt på tid. Någon sådan fanns det inte för kunskap år 2023. Skälet till detta var inte att alla tyckte att de hade all kunskap de behövde - nej, det var snarare att kunskapens existens för de flesta var liksom en icke-fråga. ”Var och en kan väl tänka på sitt sätt, och när man behöver mer finns ju kunskapen där.” Man var alltså tämligen oförstående kring varför man skulle behöva engagera sig i kunskap, ta hand om den, skydda den, prioritera den, försvara den. De flesta hade häcken full med allt annat.

Annorlunda var det på Upplysningstiden då inte bara en kunskapselit utan också ett antal framstående konstnärer engagerade sig till kunskapens värn. Fransisco de Goya, till exempel, bidrog med en etsning på vilken monster fladdrar kring en sovande man. Vidhängande text säger ut att ”när förnuftet sover, vaknas monstren”. 

Fransisco de Goya: ”När förnuftet sover skapas monstren”. 

Stark bild, stark text. Också för vår tid tyckte vi hösten 2024 så den etsningen fick bli till en nyckelbild för Fact up! under dess första faser. Den symboliserar väl alla de faror som lurar om kunskapsvärnet fallerar så att förnuftet inte längre kan hålla stånd.

Och den passade bra som omslagsbild på boken ”FactUp!” där jag hade börjat morska upp mig från det lite bakåtlutade i ”Så fint att kunskap finns” till ett hur vill vi ha det, egentligen?

Bokomslag: FactUp! Ta tillbaka sanningen

Fact up! är numera en ideell förening. Det finns ett kansli. Det finns alla våra följare, veckobrevsläsare och poddlyssnare. Det finns den fantastiske tecknaren Robert Nyberg som hade engagerat sig redan i böckerna och som sedan fortsätter vara idéspruta. Det finns musikbandet ”Alla tiders” som engagerade sig i en föreställning ”Kunskapen, tiden och tryggheten” med musik och tal blandat. Det har tillkommit pins med ”Fakta dig!”, vi har gjort en kurs och ett samtalsquiz. Och över 100 veckobrev och över 50 poddar. Med andra ord: arbete har pågått, och arbete pågår.

Allt går att få tillgång till via hemsidan - den är nu en enda uppsjö av sådana tillämpningar som blivit följden av det minst sagt intensiva och ihållande tankearbetet. Hela tiden under en till synes kontinuerlig utveckling. Men också i en sådan får man ibland vara med om ett plötsligt fasbyte. För vår del kom detta den dag då vi kom på att förfasandet över Trump & Co och deras kunskapsrelativism, kunskapsförakt och kunskapsförvillelser numera för oss inte är mycket mer än den punkt där allt startade. Det som nu är i fokus är i stället framåtinriktat och handlar om de kunskapens värden för individer och verksamheter och samhällen som vi har fått syn på just tack vare kunskapsförmörkelsen 2000 - 2025.

Fas 2 - ”Kom igen, Sverige!”, våren 2026 - …

WE ME, Mattias Christenson 2008

Bildens ”ME” står för kunskapens djupgående existentiella värden för individen. Bildens WE står för kunskapens avgörande betydelse för gemenskap och samhälle. Och bården dem emellan där ME speglat blir ett WE står för den överlappande kunskapens möjlighet till ömsesidig förståelse. Hur skulle jag ens kunnat veta att jag (ME) fanns om det inte också fanns ett WE?

På baksidan av en MEWE-tygkasse skriver jag:  ”Kunskapens grundläggande funktion är att den kan förena människor”. Bilden skapades av Mattias Christenson 2008 upptill en text som jag då hade skrivit. Det är den här ljusa bilden och dess positiva anda som nu går igen i tankekonserten och andra sammanhang där vi nyttiggör lärdomar från det första kvartsseklet på 2000-talet och tar med dessa in i ”Kom igen, Sverige!”. Vi tror att det på så sätt går att inspirera varandra till en ny både offensivare och omtänksammare kunskapssyn än den tidigare. Till och med eftersmaken av kunskapsmörkret är obehaglig. Vilket inte förhindrar att det finns mycket att lära av den perioden och att det är de insikterna som vi kan ha till något framåt.

Själv har jag fastnat för 10 sådana lärdomar, och det blir dessa utmynnande i ett kunskapsmanifest som dominerar tankekonserten. De handlar om:

• Kunskapsförvirring, trötthet och vilsenhet,

• Antikunskap via ett systematiskt fel: New Public Management

• Kunskap och tid

• Kunskap och information

• Kunskapen och lagen

• Kunskapen och demokratin

• AI och NI

• Men barnen då?

• Men tonåringarna då?

• Kunskap, gemenskap och ensamhet

Fas 3 - det blir en avrundning som kommer med tiden.

Den är ännu inte tidssatt och ännu utan rubrik, men att den kommer, det vet vi. Och den har fått sin nyckelbild i förväg: Goyas bild över Kronos som äter upp sitt eget barn för att därmed slippa att själv förgöras.

Fransisco de Goya: “Kronos slukar sin son”

Vi hoppas på att Fact up! med tiden ska ebba ut som projekt efter att förhoppningsvis dessförinnan ha implementerats i breda sammanhang. Ännu har vi ingen som helst plan för någon avveckling Men vi räknar med att det på lite sikt blir andra initiativ och strukturer som växer fram, sprungna ur andra tidsandor och villiga att med glädje ta över stafettpinnen.

För efter kunskapsmoraset 2000 - 2025 kommer ju ingen längre att kunna vara säker på att kunskapen ska kunna klara sig helt på egen hand. Den behöver människor, föreningar av människor och samhällen som inte bara vill använda den utan också ta hand om den. Lite utifrån samma känsla som den astronauterna fick när de blev de första som såg jorden utifrån. De var militärtränade, tekniska och rationella – men när de såg jorden utifrån för första gången brast det för dem. De blev inte så lite existentiella och poetiska. Ja, ömsinta: hon var ju så liten, så blå, hon behövde någon som tog hand om henne, …

Det var ingen slump att fotografiet i sig några år senare (1970) ledde till att Earth Day, Jordens dag, firas den 22 april runt om i världen för att främja medvetenhet om att vi behöver ta hand om vår Jord.

Och vi behöver ta hand om Kunskapen.

Allt gott

Bodil & Jonas