Veckobrev 98 - 2(10). Tidigare självklara samspel mellan tid och kunskap sattes ur spel

Detta är den andra utkristalliserade lärdomen ur den 10-lista av lärdomar från det första kvartsseklet på 2000-talet som jag flaggade för i veckobrev 95 och 96.

Hej,

Först några nyckelmeningar:

TTT: Tankar Tar Tid.

KK: Kunskap Kostar.

Men erövrad kunskap, gjorda erfarenheter och tänkta tankar ger också tid. Vi människor kan lära oss - vi är inte hänvisade till att göra om samma misstag livet igenom. En sådan tur! Samtidigt; dessa vinster förutsätter en acceptans för tidsförskjutningar och en medvetenhet om skillnaden mellan korttidseffektivitet och långtidseffektivitet. Och att tillämpad forskning ofta vilar på resultat av tidigare decennielång grundforskning.

Varje enskild individ ska inte på egen hand behöva komma på all den kunskap hen kan behöva. Först och främst finns det ett kunskapsarv från våra förfäder - kunskapsarvet utgör faktiskt den viktigaste delen av hela det immateriella kulturarvet. Tänk bara hur beredd världen var för dig redan när du föddes …Därtill finns det runt omkring dig under hela ditt liv kunskapsinstitutioner och specialister - lita på dem och dra nytta av dem.

Men vad skedde med allt detta under 2000-2025? Respekten för den väl utmejslade och beprövade kunskapen minskade. Det visade sig genom att:

• Media började ge lika mycket tid åt dem som spontant tyckte och ”kände” något utifrån en händelse som åt dem som utifrån att de förstod sig på själva skeendet hade en kunskap att tillföra andra.

• Barn fick inte längre lika mycket stöd och uppmuntran att lära sig iaktta och berätta om detaljer, detta som de är så briljanta på att göra.  Också de tillfrågades i stället vad de ”tyckte” om helheter, en uppgift som deras hjärnor är långt ifrån mogna att klara av. Analys- och värderingsförmåga kommer långt senare.

• Företag som nyss prisade sig själv som ”kunskapsföretag” tonade ner den sidan till förmån för allt från trivsel till ekonomi. T o m universitet och högskolor marknadsförde sig väl så mycket genom att beskriva det myllrande studentlivet och tillgången på studentbostäder som genom att lyfta fram vilken kunskapsnivå man skulle möta.

• Quickfix via tillämpade kunskaper prioriterades framför långsiktiga  kunskapsinvesteringar.

• Människans kontinuerliga uppbyggnad av sin Naturliga Intelligens hamnade ur fokus, detta trots att vars och ens NI är det mest unika man har. Vad man lärt sig, hur man förvaltat, utvecklat och omkombinerat det gör en till den människa man är i varje ögonblick och i varje läge. Ens kunskaper och färdigheter utgör ett longitudinellt nät.

Att bevaka framöver: Människans förmåga att ur erfarenheter (egna och andras) dra kunskaper och att kunna ta till sig också andras kunskaper utgör hennes viktigaste framgångsfaktor. Det behövs därför finnas mekanismer som gör att kunskapsuppbyggnad tillåts att ta tid, individuellt, kulturellt och samhälleligt. Vad hände exempelvis år 2000-2025 när systematisk kunskapsuppbyggnad på helhetsnivå hos många ersattes med planlöst scrollande på detaljnivåer? 

Allt gott,

Bodil