Veckobrev 109. Det analoga lugnet

Hej,

Har du tänkt på att lugn inte bara representerar frånvaro av o-lugn. Lugn har också liksom kärlek ett eget värde, en egen kraft och egna effekter.

I boken ”Guld”, 2006, skrev jag under rubriken ”Lugn och fin”:

Kan det ligga något bra i att inte bara fångas av det rörliga, snabba och tävlande utan också stanna upp och njuta av välbefinnandet, det gemensamma, det stillastående ögonblicket? En ren drönartillvaro, sådan som den framställs på bilderna från Edens lustgård, är knappast drömmen för någon av oss. Men likväl är det nu förändringar i den riktningen som behövs, dvs. en ökning av tyngden i lugn-och-ro-vågskålen för att kompensera några av hets-och-uppbrottstyngderna. Det gäller inte bara att minska stressen (och adrenalinet), det går också att öka lugnet (och oxytocinet) och på så sätt förbättra det utslagsgivande: balansen.

Viss lärdom och inspiration kan man få av våra närmaste släktingar i djurriket. Schimpanserna har sina patriarkat, hierarkier, konkurrens och slagsmål. Men det finns en annan släkting, bonoboapan, med helt andra egenskaper. Den lever i matriarkat, har inga särskilt uttalade hierarkier, söker inte strid med utanförstående och använder sex i stället för kamp: sex som hälsning, sex som konfliktlösare, sex som bekräftelse.

Hur skulle det påverka oss och våra föreställningar om det primitiva i oss om vi relaterade till bonoboapor, oxytocin, samvaro och kärlek minst lika mycket som till schimpanser, adrenalin, konkurrens och kamp?  Slut citat.

Vad har då detta med kunskap att göra?

Mycket. Mänskliga kunskapsprocesser handlar djupast om det kontinuerliga, utsträckta bildandet av individer och kulturer. Då och då kan det komma ett hugskott, kanske t o m flera snillebilxtar på en gång, men också dessa måste testas och dubbelkollas för att kunna platsa inuti kunskapen. En attityd à la Trumps med ett ständigt trixande, bluffande och genvägsfuskande kan omöjligt bygga upp en framtid. Men den kan fördärva och förvränga ett nu och den kan därtill få människor att tappa taget om att vi bygger för framtiden.

Kort sammanfattat: långsiktigt hållbar utveckling kräver långsiktigt hållbara människor med en långsiktigt hållbar kunskapsutveckling.

När kände du dig lugn senast?

Den största vardagsfaran i den pågående snabba teknikutvecklingen ligger inte hos AI:n. Den finns hos oss själva. Vi är ju så oerhört bra på att tänja oss. Men i grunden är vi ändå analoga, inte digitala, och i grunden har vi ett inbyggt ”lagom” inte bara för längd och bredd utan också för vilka hastigheter och rytmer som vi alls klarar att hänga med i. I längden.

Tekniken var till en början analog, också den. Först under perioden 1940 - 1960 kom den första digitala tekniken. Den var dyr och ovanlig och den påverkade inte samhället i stort. Först på 1980-talet som de tidiga persondatorerna och sedan gick det fort till mobiler för alla och de digitala system som blev vardag hemma, på jobbet, i skolan och i samhället.

Det tekniska skälet bakom allt detta var att den digitala tekniken förmådde uträtta så mycket mer än den analoga. Det är tack vare det digitala som mobilen och datorn har sina enorma förmågor: den svindlande snabbheten, den enorma informationsöverföringsförmågan och kapaciteten i databehandling, lagringsförmåga, styrning, …

I dagens försök att samexistera med det digitala är det lätt hänt att t ex tonåringen försöker bli en 24/7-månniska med inbyggd ambition att alltid hänga med i det senaste nya som tekniken serverar. Och samtidigt trissar också skola, arbetsliv och samhälle upp sina förväntningar och behov.

Borta är därmed det grundmurade lugn som låg inbyggt i att vara omgiven ”bara” av människor med ungefär samma förmågor som de egna. Och därtill av en natur som hjälpte till genom att den själv något så när håller fast vid den rytm som människan från början anpassats till. Men för att vi nu ska kunna ha långsiktig nytta av det digitalas närvaro i våra liv behöver vi bygga skyddsmurar mot den digitala hetsen så att denna inte omöjliggör våra möjligheter att uppleva just lugn. Handen på hjärtat: när kände du dig lugn senast?

Ungdomarna har börjat. Med att dela upp. De vill nu gärna ha en kamera för sig som ”bara” kan det fotografiska och en telefon för sig som bara möjliggör samtal över avstånd. De vill hänga med kompisarna i levande livet hellre än att bara vara på nätet. Och de börjar vilja läsa på papper och inte bara på skärm. Fantastiskt – för det betyder ju samtidigt att de kommer att läsa det lite längre än bara det snuttifierade som passar att läsa på skärmen. Vilket ökar deras chanser att börja erövra en koncentrationsförmåga. Vilket …

Det finns alltså hopp. Och själv hoppas jag att du vill ge dig tid att begrunda Robert Nybergs teckning här och låta den påminna dig om vad som kan vara värsta lyxen: det kan faktiskt vara något så enkelt som att känna sig lugn och fin.

Allt gott

Bodil

Illustration av Robert Nyberg