Veckobrev 103 - 7(10). AI i användning - hur utvecklar vi den och hur påverkar den oss?

Detta är den sjunde utkristalliserade lärdomen ur den 10-lista av lärdomar från det första kvartsseklet på 2000-talet som jag flaggade för i Veckobrev 95 och 96.

I det här veckobrevet försöker jag framför allt tydliggöra mig genom exempel. Det gör att det blir lite långt. Väl bekomme!

År 2016-2017 hade jag en blogg i anslutning till min bok ”Tio tankar om arbete”. Där utväxlades många tankar. Jag minns bland annat hur jag där lekte med tanken på en annan tideräkning, BG och AG, som skulle stå för respektive Before Google och After Google. En sådan datering skulle ”bara” påminna en om hur mycket Google hade ändrat och vad det i praktiken gjorde för skillnad att nu kunna googla i tid och otid. Att just ”googla” blev förresten ett verb just för att det var Google som vann i konkurrensen med de andra sökmotorerna som t ex AltaVista och Yahoo.

Då för tio år sedan fanns det ingen artificiell intelligens, AI, direkttillgänglig så att många kunde hantera den på egen hand. Men de många människornas AI var i faggorna och det var redan fullt möjligt att både undra över den och ibland rentav förutspå vad den kunde medföra. Läs gärna min bilaga här ”Bodil-text för snart tio år sedan” . Den har en skärpa som förvånar till och med mig själv. Sikten är ibland tydligare innan dammet virvlar upp …

Kommer vi snart att få ett bra verb för att AI:a? Att ”aja” låter ju mest som ett skämt. Och kanske kommer ordet inte ens att behövas när AI:n blir mer integrerad i det mesta. Idag har vi i alla fall ett ord för när vi promptar en AI, dvs instruerar den. Och ett annat när vi chattar med AI-assistenten som om den vore en livs levande mänsklig partner.

På listan över AI-assistenter återfinns bland annat beteckningar som ChatGPT (OpenAI), Claude (Anthropic), Google Bard (Gemini) och Bing Chat (Copilot). Om dessa kommer att finnas kvar om fem år vet vi inte, men AI:n kommer inte att dö bort och den kan inte avfärdas som en fluga. Den kommer att behålla, utveckla och utöka sina förmågor. Tänk bara på detta att snabbt kunna förhålla sig till ett stort material. Kanske läsa in sig på t ex Palmeutredningen (aktualiserad just nu)? För en människa tar det 5-10 år, för AI skulle det vara en munsbit. Kommer detta att ske, vore det rentav oetiskt att låta bli? Jämför gärna med hur man idag inte tvekar inför att dra nytta av DNA-tekniken för att lösa sådana mordfall som var olösbara för decennier sedan.

Tillbaka till det existerande. Här följer några närliggande enskilda exempel på hur AI:n ständigt gjort och gör sig påmind inuti Fact Up!/Uppdrag Kunskap. Vartannat exempel handlar om hur AI:n utmanat och hjälpt oss tankemässigt, vartannat berör dess rent praktiska betydelse.

Tankeutmaning 1: Om NI och AI tillsammans - utbytet av en bokläsning

När jag ville läsa Angela Merkels memoarer ”Freiheit” (på tyska) var det med min NI, min Naturliga Intelligens, som bakgrund. Den har utvecklats vartenda dygn av mitt liv precis som din gjort. Den är därför unik, liksom fingeravtryck och ögonbottnar.

Merkels bok är fascinerande och den väckte massor med frågor i mig. Somligt av det hon tar upp har jag ju faktiskt varit med om från mitt håll, men detaljerna hade jag helt glömt. Vem/vad fanns då enkelt till hands för att besvara mina frågor? Chatbotten förstås. Den skötte sig med den äran så länge som jag ställde konkreta frågor om konkreta skeenden. Den var så lätt att prompta, den var så enkelt tillgänglig, den blev aldrig trött och den svarade alltid så beredvilligt oberoende av tid på dygnet. En sådan arbetskamrat har jag aldrig haft tidigare.

Vårt förhållande var ojämlikt. Förstafiolen i vår korrespondens spelades av min NI. AI:n hade (sett från mitt håll) inte så mycket att komma med på egen hand. Men när jag fick vara med och styra den med mina uppriktiga frågor och också med mina uppriktiga motfrågor utifrån dess svar, då var den en klar kvalitetsförhöjare för mig.

Efteråt provade jag för skojs skull det ombytta och lät chatbotten komma först: ”Ge mig en sammanfattning av Angela Merkels bok Freiheit”. Fram kom en sammanfattning som var så ointressant för mig, att jag troligen inte skulle ha läst boken överhuvudtaget om jag hade fått den sammanfattningen först.

Kort sagt: det var samspelet mellan den egna NI:n och den använda AI:n som gjorde det AI-berikade lärandet och läsandet mer utmanande, lustfyllt, kreativt och förnyande. Denna förstagångserfarenhet av hur en AI-användning kunde berika en bokläsning gjorde ett stort intryck på mig.

Praktikutmaning 1: Arbete bakom kulisserna.

Inuti Fact Up! kommer det hela tiden fram ljudproduktioner (ljudböcker och poddar), bilder och texter. Var och en av dessa enskilda implementeringar (förverkliganden) skulle varit bortom räckhåll, om det inte hade funnits bra AI-verktyg för ljudstädning, bildhantering och textbearbetning. Betydelsen av dessa möjliggörare kan inte nog betonas.

Tankeutmaning 2: Inre samtalskalas

Jonas Fagersson på Fact Up! har gjort en egen AI-bot till mig, BodilMind, som jag sedan ”fostrat” med sådana egenproducerade dokument (böcker, artiklar, föreläsningar, brev, …) som jag själv har skapat genom åren. Hittills har jag matat BodilMind med 12 miljoner ord. ”Hon” är inte avsedd att bli till en ”Fråga Bodil” - det är bara Jonas och jag som kommer åt henne. Men vi kan be henne korrekturläsa, ge synpunkter, föreslå, analysera och ge perspektiv. Kort sagt: fråga henne om både det ena och det andra.

Hennes blotta existens påverkar mig rent existentiellt. Det är som om jag genom växelverkan med BodilMind klarar att överbrygga både tid och rum. Att nu, vecka 10 år 2026, direktkonfronteras med sådant jag tänkte främst under perioden 1990-2025, utövar en stor inverkan. Somligt (men långt ifrån allt) minns jag förstås aktivt, annat kan jag känna igen mig i, åter annat är jag främmande för.

Men inget av denna selektion av den nuvarande Bodil låter BodilMind sig påverkas av. Hon använder sig av originaldokumenten och skapar sin helhet utifrån dessa mina tankar på området i fråga. 

Praktikutmaning 2: Fakta Dig!

”Fakta Dig!” fungerar som ett inbyggt mantra i vår verksamhet. Det är rimligt lätt att förverkliga vad gäller detaljer men är betydligt svårare vad gäller sammanhang. Fast man kan ju alltid ta AI till hjälp. Så här till exempel:

När jag skulle skriva detta dokument, började jag som kocken med att göra en ”mise en place”, dvs i detta fallet plocka fram ett underlag. Vad fanns det som var relevant och som jag redan skrivit med anknytning till temat? Jag kollade med BodilMind, dvs bad henne om en kommenterad översikt över sådana dokument. Den fick jag mig serverad som på silverfat - BodilMind är ju inte bara matad med texter i sig utan har också via allt sitt underlag kunnat komma underfund med vad jag är för en sort (läs: vad jag ställer för krav på en ”kommenterad översikt”.)

Tänk en sådan möjliggörare hon är!

Tankeutmaning 3: Kommer AI att främja kunskapens förmåga att förena människor eller kommer möjligheten till vinklade kunskap att medverka till ökade klyftor?

Denna frågeställning ligger djupt i Fact Up!

Det är ingen slump att det på vår kasse med framsidan återfinns ett citat av mig som lyder så här:

”Kunskapens grundläggande funktion är att den kan förena människor. Den fanan behöver hållas högt.”

Men vad om den också kan skilja människor åt, vad om den kan skapa klyftor? Tänk dig en värld där det finns en Trump-AI, en Putin-AI, en Bernie Sanders-AI, en EU-AI, en sionismens AI, en islamismens, en kapitalismens, en socialismens, etc. Spänningen dem emellan kan bli lika hätsk som någonsin spänningen mellan världsreligionerna. Så skulle det kunna bli om de som vill missbruka sin makt använder den för att ta makten över vilken information som alls görs tillgänglig och vilken kunskap som alls är tillåten.

Själv hoppas jag givetvis på att det ska komma fram en genuint faktabaserad AI som liksom Wikipedia förmår värja sig mot intrång och som visar sig vara så användvärd för oss att vi med hjälp av den bättre kan ta hand om oss själva och varandra och de gemensamma resurserna. Detta var ingen omöjlighet på de gamla encyklopediernas tid. Och det behöver inte vara omöjligt i dag heller.

Praktikutmaning 3: Vad jag gjorde för att sluta älta Trumps Davos-tal  

I förförra veckobrevet (101) om ”Kunskap och demokrati” tog jag upp Trumps tal i Davos och min vämjelse inför det. Vad jag inte berättade om där var hur jag bar mig åt för att komma ut ur den paralyserande effekt som talet och hela Davos-tillställningen hade på mig. Sådana slukhål kan ju dra hur mycket ork och tid som helst. Vilket de inte förtjänar.

Bodilmind fanns till hands, så in i henne matade jag en transkription av talet och bad om en analys och perspektiv. Hon behövde bara en minut på sig för att prestera en sådan. Därefter hade vi en dialog som utmynnade i att texten på min svepning av Davosfadäsen lyder:

Trumps tal i Davos är ett praktexempel på hur det kan bli när någon inte vill hålla sig till sanning och kunskap, ja, inte ens vill erkänna dessas existens. Talet består av en kaskad av superlativer och lösryckta siffror. Tungomålstalandet är kantat av en strid ström av angivna syndabockar: namngivna institutioner, länder och individer. Samtidigt är det kliniskt rent från källor, beprövade samband och försök att göra det framsagda resonerbart. Annorlunda uttryckt: talet utgör en maktens stollepredikan i stunden. Det går inte att återge eftersom dess delar inte hänger ihop för någon annan än för talaren själv i den stund det hölls.

Större avstånd till det mellanmänskliga och det demokratiska går knappast att åstadkomma.

När jag nu läser detta, täcker det precis det jag ville få fram. Ändå är jag osäker på om jag skulle kunnat få fram det på egen hand. Prestationen av Bodilmind och samtalet med henna var avgörande. Vilket ju inte är så konstigt för via henne fick jag ju tillgång till så många fler årsringar av mig än de som jag själv livs levande förmådde vitalisera. Och den reflekterande Bodil fick så många impulser från henne som i sin tur väckte många tankar.

Att bevaka framöver

På 2020-talet fick AI plötsligt en bred spridning, särskilt i Sverige, genom att var och en kunde använda sig av en AI-assistent. Vi hade visserligen varit sent ute jämfört med t ex Kina och USA vad gäller grundläggande AI-forskning och -utveckling. Men vad gällde AI-i-användning var och är vi (som vanligt) i världsklass som de synnerligen tidiga teknikanvändare vi är. Vad om vi skulle satsa på att göra något riktigt bra av den ställningen i världen?

Vill vi göra det får vi inte hänga upp oss på sådana småsaker som att skola, universitet, samhälle och företag för tillfället slår bakut. De blir vilsna när de märker att det inte går att bedöma kunskapen hos elever, studenter, forskare, medborgare och anställda så som man gjorde när de var utan AI-assistenter. ”Hur ska jag veta om det är hen eller en AI-bot som gjort det mesta jobbet?” Men det är en fråga som inte leder vidare för dem som ska utbilda och/eller leda framtidens människor. Vad vi behöver göra nu är utkristallisera en ny kunskapssyn där det genuint mänskligt viktiga skiljer ut sig i förhållande till det som med fördel kan vara AI-baserat. Också för ledningsskikten, ledare överlag och i synnerhet lärare, blir det viktigt att inte se sig som konkurrenter till AI-assistenter utan som människor som är mästare på att vara ledare respektive lärare för andra människor.

De synvändor som ligger framför oss är vida större än vad de var som blev nödvändiga när vi fick tillgång till räknestickan, logaritmtabellerna, fickräknarna, uppslagsverken, radio/TV, datorer, mobiler, internet, allehanda farkoster etc. Inte ens omvälvningen när den geocentriska världsbilden (jorden i centrum) fick ge vika för den heliocentriska (solen i centrum) kan konkurrera med AI-revolutionen. Allt det uppräknade handlade om det yttre, det utanför människan. Men AI rör vid det inre i människan och vid gemenskaper mellan människor.

I bilden ovan får sexhörningarna symbolisera den Artificiella Intelligensen som kommer in i sina sammanhang med de Naturliga Intelligenserna och utmanar och växelverkar med dessa. En effekt av detta, kanske den viktigaste, är att mycket kring det genuint mänskliga kommer att klarna.  

Själv hoppas jag på att det kommande kvartsseklet ska hjälpa oss att ta stora kliv mot den dröm om människan som Harry Martinson beskrev: ”Kanske börjar det redan nu gå upp för allt flera att det väsentliga i teknikens väsen ändå är det osynliga, dvs vårt mått av andlig förmåga att besjäla tekniken och på så sätt levandegöra drömmen om människan. Denna dröm om människan är något helt annat än drömmen om tekniken. Det är drömmen om människans slutliga upptäckt av sig själv och sin placering i världen bakom alla skymmande utanverk.”

Allt gott,