Imorgon den 6 juni kommer vi att fira Sverige med ett enkelt men bestämt ställningstagande: för kunskap och sanning.

Det finns krafter som vill att vi ska tvivla — på varandra, på fakta, på vår egen förmåga att förstå världen. Men kunskap är ingen åsikt. Det är vad vi vägrar ge upp. Och idag är det skarpt läge. "Kom igen, Sverige!" släpps på riktigt!

Vi kallar oss ett kunskapssamhälle – och ändå har de senaste decennierna präglats av ett allt mer öppet kunskapsförakt. Hur kan dessa två saker existera sida vid sida?

Precis som korallreven behöver sina symbiotiska relationer för att överleva, behöver vår kunskap gemenskaper där den kan prövas och förfinas.

En eld har förmågan att både värma och lysa. Den kan vara både signal och skydd, både varning och välkomnande. Kanske är det därför vi fortfarande samlas kring dem?

Det finns en särskild magi i grupper där summan blir större än delarna. Där varje person känner sig både sedd och utmanad, där tankarna får vingar och där gemensamma utmaningar blir lustfyllda äventyr snarare än bördor.

När vi formar framtidens samhälle är det avgörande att anlägga barnperspektiv på både tekniska och kulturella förändringar. Barn är inte små vuxna - de behöver trygga ramar och vuxna som tar ansvar för att skydda dem.

MEWE” - en symbol för övergången mellan jag:et och vi:et – ett växelverk mellan det individuella lärandet och mänsklighetens samlade kunskap.

I en värld där desinformation sprids snabbare än någonsin måste vi ställa oss frågan: Vem försvarar egentligen kunskapen? Medan vårt militära försvar upprustas för att skydda landets gränser, står vår kollektiva kunskap – den forskningsbaserade och evidensgrundade – märkligt nog utan lagligt skydd.

Kanske ligger lösningen i att återupptäcka balansen mellan effektivitet och eftertanke. När vi ger barnen tid att både knyta sina egna skor och fördjupa sitt tänkande, skapar vi förutsättningar för en generation som utvecklar både praktiska färdigheter och djup förståelse.

I veckobrev 98 fortsätter Bodil Jönsson sin analys av 2000-talets första kvartsekel med den andra lärdomen: "Tidigare självklara samspel mellan tid och kunskap sattes ur spel".

För oss alla som undrat varför vi känner oss så utmattade av informationsflödet, och som längtar efter en väg tillbaka till det som faktiskt håller oss samman.

"Har den moderna människan mist sin förmåga att göra revolution?" Denna tankeväckande fråga landar på vårt skrivbord i veckan, tillsammans med funderingen kring varför vi inte agerar tydligare när makthavare manipulerar sanningen.

Nu är vi igång igen och ser med tillförsikt fram emot ett nytt år med rum för många nya perspektiv. Perspektivbyten kan vara bland det mest kraftfulla vi människor kan ägna oss åt.

I jakten på julens lugn driver vi oss själva till utmattning. Varför denna paradoxala stress för att förtjäna stillheten? Är det kanske är dags att sänka tempot redan nu?

I vår snabbrörliga värld där "snabbt fånget, snabbt förgånget" råder, påminner julstjärnan om värdet av långsiktiga relationer – till både växter och kunskap.

Från medicinens samlade lärdomar till elektrifieringens kunskapsutmaningar – i veckans brev exemplifieras hur vi genom att dela kunskap och hjälpas åt kan möta framtidens utmaningar. Det är en vän-vän-situation i stor skala, där vi tillsammans skapar både kunskap och gemenskap

I en tid där uppmärksamhetsekonomin dominerar, blir våra språkliga val än viktigare. Precis som nya ord måste kämpa för att etablera sig, behöver även fakta och kunskap få utrymme i vår gemensamma dialog för att överleva.

I en tid där uppmärksamhetsekonomin dominerar, blir våra språkliga val än viktigare. Precis som nya ord måste kämpa för att etablera sig, behöver även fakta och kunskap få utrymme i vår gemensamma dialog för att överleva.

I Bodils veckobrev reflekterar hon över hur vår uppmärksamhet blivit en obetalbar valuta i vår informationsdränkta värld, medan hon och Jonas i veckans poddavsnitt rån Bokmässan fortsätter utforska detta genom samtalet "Från kunskapsland till kunskapsförakt".