Den paradoxala stressen före stillhet och vila
Vi rusar genom december, kryssar febrilt mellan julklappsinköp, luciatåg och årsavslutningar. Kalendern är överfull av måsten innan helgerna - allt för att sedan sjunka ner i soffan med gott samvete och “äntligen ta det lugnt”. Men varför denna paradoxala stress för att förtjäna stillheten?
Är det en modern företeelse eller vår inre “Luther” som som gör att vi först måste visa att vi ansträngt oss tillräckligt för att förtjäna att ta det lugnt? Eller är det ett uttryck för den djupa längan efter långsamhet som Bodil reflekterar över i sitt senaste veckobrev (#49). Vi accelererar för att sedan kunna bromsa desto kraftfullare.
Tänk om vi skulle sänka tempot redan nu? Om vi lät långsamheten infiltrera december lite tidigare, kanske skulle både förberedelserna och vilan bli mer meningsfulla.
Ta en paus i julförberedelserna och lyssna på en podd, läs en bok, ta en promenad med en vän. Det är ett perfekt tillfälle att upptäcka långsamhetens kraft mitt i decemberbrådskan.
Ha en tänkvärd och trevlig helg!
Vännerna på Fact up!
För vad är det som får oss att jaga runt i december i en ständigt ökande takt? Är det kanske vittringen vi har på hur det ska bli sedan när tempot slår om till julens förföriska långsamhet?