Veckobrev 83 - Tilliten, tiden och tryggheten
Hej,
Låt mig börja med två mantran som jag tagit upp också i tidigare veckobrev
TTT, Tankar Tar Tid.
KK, Kunskap Kostar.
Så har det varit. Kan det få förbli så också nu när trollfabrikerna inte bara fabricerar troll i största allmänhet utan också påstått vetenskapliga artiklar, jfr vad Carl Johan Sundberg skriver i Läkartidningen 38-39, 2025?
Det är mäktiga vapen som AI:n har satt i händerna också på de skrupelfria, de som främst vill luras, förvanska, förstöra och underminera. Både materiellt och immateriellt. Vem och vad i hela världen kan man då lita på? Vad ska man välja?
Ingen av oss funkar ju utan tillit, varken inåt oss själva eller utåt i tillvaron. Och utan tillit kan man inte bygga upp sin trygghet; utan tillit går man i stå. En otrygg människa kan nästan inte kan göra något överhuvudtaget, medan en trygg människa kan klara nästan vad som helst.
Det är där som tiden kommer in. Minsta unge vet ju att hen kan lita på den som tidigare visat sig pålitlig.
Medan hen inte skulle drömma om att vara tillitsfull i en miljö där det hallåas från alla håll:
Det kan nu finnas all anledning för oss vuxna att prova barnens inbyggda förhållningssätt till vem och vad de vågar lita på. Tänk efter: vem/vad/vilken miljö/vilka metoder har du tidigare kunnat lita på? Sök dig till dem nu också om du blir villrådig och fortsätt bygga upp din trygghet utifrån dem.
Att bara ge upp inför de påstått alternativa sanningarna är inget alternativ. Det är helt enkelt inte människovärdigt att ge upp, särskilt inte inför något så banalt som den pågående strömningen av lögn och förbannad dikt. Den kommer att gå över. Den kan förresten ta slut fortare än vi anar.
Nicklas Hermansson ”NomoFomo - Shaping the future” tror sig se att offline är det nya premium och att generation Z (15-28 år) är den som kommer att bana vägen. I USA byter många unga nu ut sina iPhones mot Blackberrys och på TikTok har hashtaggen #flipphone 600 miljoner visningar. Generation Alfa (0-14 år), de som alltså är ännu yngre än Z-generationen, längtar efter ett mer analogt liv, och de flesta av dem vill helst umgås utan skärmar. På riktigt, alltså, med sina polare.
Då kan ju faktiskt inte vi ge upp, vi som faktiskt varit med om den tid då man inte skulle luras, förvanska, förstöra eller underminera.
Allt gott
Bodil
PS 1. Bilder: Robert Nyberg. DS
PS 2. Det här veckobrevet publiceras också på LinkedIn under samma rubrik. DS
