Veckobrev 84 - Vad håller vi på med egentligen?
Det är märkliga saker som sker i vår existerande upp-och-ner-på-värld. Nyss - när vi hade minusränta - funkade det ekonomiska som om klockan gick baklänges. Medan samtidigt vi livs levande människor kunde leva på i framåtriktningen ungefär som vanligt. Konstigt!
Nu är det något lika förvillande som sker på uppmärksamhets-planet. Förr var det en efterfrågan som skapade ett utbud. Efterhand blev det allt vanligare med det omvända: att information om ett utbud ledde till en uppmärksamhet (via reklam) som i sin tur skapade en efterfrågan. Nu har vi tagit steg 3 i den utvecklingen och 4:an är på väg.
Steg 3 handlar om att vi är dränkta i så mycket information att vår förmåga till uppmärksamhet har slagit i taket. Ja, hela uppmärksamhetsorken har gått i väggen! Och det gör att värdet av uppmärksamhets-spillrorna ökat gigantiskt. Nu är det så högt att uppmärksamhet nästan är obetalbar. Vilket är synnerligen olyckligt i lärsammanhang eftersom man bara kan lära sig av det som man riktar sin uppmärksamhet mot. Jag låter bilden i förra veckobrevet gå i repris:
Steg 4 är nu på väg inuti någon sorts syntetisk kapitalism där det blir artificiella konsumenter som får utbudet av syntetisk uppmärksamhet att explodera. AI-assistenter ska hjälpa oss med allt möjligt. De ska samla in data om oss och åt oss, de ska hjälpa oss att planera, gallra, handla, informera oss med mera. Bottar ska kunna prata med andra bottar och planera jobbmöten och semestrar. Och dejta varandra så att vi själva slipper lägga tid på dåliga dejter. Etc.
Samtidigt har nu både generation Z och a slagit in på helt annorlunda vägar framåt, jämför förra veckobrevet, nr 83.
De har inte gett upp. Och det ska inte heller vi vuxna göra - det är fullständigt oacceptabelt att den s k utvecklingen fått lägga beslag på så gott som hela uppmärksamhets-spannet.
Allt gott
Bodil
Bilder: Robert Nyberg
