Veckobrev 82 - Den obändiga söklusten

Hej,

Förordet till boken ”Den obändiga söklusten” är daterat med det nästan magiska datumet 1 januari år 2000. Världen hade då precis överlevt millenieskiftet utan några omfattande datorkraschar. Fortfarande rådde det en pionjärstämning, och mitt i denna försökte formgivaren Karin Rehman och jag utifrån våra olika erfarenheter samtänka om vad som var på gång för den lärande människan.

Vi undrade kort sagt hur det skulle gå när glömska, vaga, oorganiserade och känslomässiga människor till vardags skulle växelverka med datorer som mindes, var exakta, logiska, välorganiserade och känslobefriade? Eller - sett ur en annan vinkel - skulle verkligen kreativa, tillmötesgående, uppfinningsrika, lyhörda och flexibla människor vilja växelverka stup i kvarten med datorer som var förutsägbara, rigida, fantasilösa och utan lyhördhet?

Det fanns i alla fall, tänkte vi, ett område där människor och datorer skulle vara i fas med varandra redan från början: människan har en obändig söklust, och datorer är jättebra på att utföra sökjobb. Och nog får man väl säga att den kombinationen kommit att fira stora triumfer. Och fler står för dörren, inte minst genom den artificiella intelligensen. I så gott som varje människas hand sitter nu som klistrad en mobil inrymmande en dator med hög kapacitet. Men hur har samspelet utvecklats och hur har människans lärande påverkats? Och har kanske samtidens datorer nu blivit så intelligenta att de till och med kan sägas ha känslor?

Om detta - och mycket mer - samtalar Jonas och jag i veckans podd. Lyssna gärna på oss där! Samtidigt: missa inte att klicka på länken till bokmanuset! Kanske kommer du att fastna för ett och annat där när vi låter sekler av pedagogik till gagn för kunskaper utifrån FGA;s (Frequently Given Answers) öppna upp sig för sökande både utifrån FAQ:s (Frequently Asked Questions) och UEQ:s (Unexpected Questions)?

Det är förstås slående hur mycket vi inte hade den blekaste aning om då ens på 25 års sikt, dvs fram till nu. Men likväl är många av manusets undringar fortfarande lika utmanande. Exempelvis efterlyser jag mer än någonsin sökologi som eget ämnesområde och som viktigt komplement till den traditionella pedagogiken.

Allt gott

Bodil