Veckobrev 81 - Kunskaper, illusioner och rena rama tramserier
Hej,
Den 10 juli, mitt i sommaren, åkte jag till Norrvikens trädgårdar och den där pågående kammarmusikfestivalen på temat ”Illusioner”. Jag var jag inbjuden att mitt inuti en konsert föreläsa på temat ”Kunskap, illusioner och rena rama tramserier”.
Det var förstås en stor utmaning att i den fantastiskt vackra omgivningen och mitt i en musik som gick rakt in i mig ställa mig upp och samtala med/ samtalsföreläsa för publiken i det synnerligen välfyllda Orangeriet. Jag försökte hålla mig till ”vad är det som är verkligt, vad är det som finns på riktigt, och vad är det som bara är ett sken, dvs något på låtsas?”
Det finns ett tecken som är viktigt i sammanhanget, ett bak- och framvänt stort E. Vill du skriva ”det finns!”, så skriv så här:
Existentiellt går det djupt. Och praktiskt kräver det en fast punkt. Det allra mest primitiva i det existentiellt individuella är: hur skulle jag alls våga leva i denna värld av ofattbara krafter? Jo, jag måste lita på att jag något så när kan förstå mig på den och därigenom slippa göra om samma misstag gång på gång.
För det existentiellt mellanmänskliga gäller: ge oss bara några gemensamma fasta punkter, dvs några överlappande kunskaper om världen! Det är ju de som gör att vi vet att vi lever i något så när samma värld.
Det här vet minsta barnunge. Långt innan de kan prata lär de sig ju en massa. Som de upprepar in absurdum för att vara säkra på att de har fattat rätt och kan utgå från att man har
1. Rätt att veta att verkligheten faktiskt existerar.
2. Rätt att veta att det går att utvinna relevant kunskap om denna verklighet.
3. Rätt att våga lita på den ovärderliga nytta och glädje som den kunskapen tillför.
Har du tänkt på att det är insikten om dessa 1), 2) och 3) som kunskapsföraktarna och kunskapsrelativisterna med Trump i spetsen nu försöker ta ifrån oss?
Ett stort E med ett streck tvärsöver betyder ”det finns INTE!” Trumpisterna försöker lura i oss att verkligheten inte finns. Att det är alldeles fel, det som våra förfäder hållit på med i alla tider: att nagla fast vad som är verkligt, dvs att verkligheten finns. Och att man kan utvinna kunskap ur den. Och sedan ha ovärderlig nytta och glädje av den kunskapen.
…
På det sättet fortsatte jag att föreläsa men jag var noga med att hantera rubrikens ”illusioner” för sig och ”rena rama tramserier” för sig. De sistnämnda hör ju till det som jag entydigt bekämpar i de här veckobreven. Men illusioner vill jag garanterat inte bekämpa. De är ju något helt annat - de kan visserligen lura en ibland men främst kan de utmana, roa och sporra en. Så helt annorlunda gentemot dessa bara fördummande rena rama tramserier som kunskapsföraktarna håller på med.
Allt gott
Bodil
En fråga: Vad händer i dig om du försöker föreställa dig att 1), 2) och/eller 3) inte skulle gälla?
PS: Vill du ha föreläsningen i dess helhet, kan du klicka här. För ur underlaget till det jag sa, har jag efteråt gjort ett hyfsat autentiskt talmanus. DS
