Veckobrev 64 – Har du tänkt på barnen?

En så dum fråga jag ställer i rubriken! Förlåt mig - så klart att du har tänkt på barnen. Jag menar bara att jag hoppas att du tänkt på barnen ännu mer än vanligt. För det behövs i allra högsta grad när också det speciella med barnen och barndomen är på väg att förringas genom alla dessa anti-DEI-vågor som vi översköljs av från USA. Låt mig beskriva:

Därifrån kommer ständiga rapporter om att DEI, dvs Diversity, Equity och Inclusion (mångfald, rättvisa och inkludering), är ett djävulens påfund. Varenda dag kan vi läsa om hur amerikanska myndigheter, företag, organisationer och universitet jagas så snart som något DEI-aktigt går att hitta i deras policydokument. Bort ska det, undan och väck: man ska inte poängtera mångfald, inte visa respekt för olikheter, inte göra ens en ansats till inkludering.  De verksamheter som inte rättar in sig i leden hotas av nedläggning, frysta anslag eller annan utfrysning eller lagföring. Plötsligt känns det inte som om de 200 åren av häxprocesser med början på 1400-talet är särskilt avlägsna.

Men USA är väl ändå långt borta? Tveksamt. Numera drar sig ju inte företrädare för USA för att agera världspoliser med rätt att blanda sig i andra staters angelägenheter. Politiskt sker detta öppet som medvetna försök att påverka världsordningen. Mer tyst är det än så länge om vad företrädare för USA gör i de globala sammanhang där de fortfarande ingår men ser som sin uppgift att försöka få bort just den rådande DEI-andan. Dvs den anda som djupast sett utgjort och utgör den viktigaste bakgrunden till det globala samarbetet.

Än så länge är det glest mellan USA-framgångarna i de globala sammanhangen och deras anti-DEI-förslag får bara med sig röster från ett fåtal länder. Men bara det att USA lägger sådana förslag, gör att avgrunder öppnar sig redan nu. Hur ska vi människor på jorden överhuvudtaget kunna enas om något globalt om det samtidigt pågår försök att göra inbördes olikheter, rättvise- och inkluderingskrav till något skamligt?

Mot bakgrund av detta behöver var och en av oss öva upp vårt DEI-försvar. Krig och försvar bedrivs inte bara på den materiella nivån, vi behöver också immateriella civilförsvarsövningar. Det kan de allra flesta av oss göra genom att öva oss på barnen. Mitt förslag här är: gör det! Erkänn ännu mer än vanligt barnens rättigheter att vara just barn med alla sina förmågor och oförmågor. Barn är inte små vuxna, barn är barn. Erkänn hur glad du är för att ha barn i din närhet, barn som behöver dig, barn som håller på att utveckla sin Naturliga Intelligens, sin NI, i en rasande hastighet, barn som behöver trygghet, förutsägbarhet och utmaningar, barn som inte stängs ute utan får lov att vara med i gemenskaper.

Hur skulle det gå för barnen om de vuxna inte erkände DEI i relationen barn - vuxen? Illa, riktigt illa. Förresten skulle det gå illa också för de vuxna i ett samhälle som inte erkände allas och särskilt barnens DEI. Så fortsätt att öva upp din DEI-profil! Det ska jag göra med min.

Allt gott

 

Bilaga: Corona-veckobrev 3(15), den 30 mars - 5 april, 2020

Om att svälja elefanter men sila mygg:

Tillvaron har blivit så surrealistisk. Jag är fortsatt bergfast övertygad om att stora delar av den existerande corona-bekämpningen inte bara är missriktade utan också sker på bekostnad av andra åtgärder, inom och utom coronasfären. Är jag verkligen ensam om att se det jag ser och undra över det jag undrar över?

Bara tre exempel på det surrealistiska:

Coronaviruset överlever inte utan varelser att bo hos. Var i Europa finns de mest gynnsamma platserna för viruset att leva och utvecklas på? Troligen är det i flyktinglägren. Vad har EU och europeiska länder satsat på för motåtgärder där? Såvitt jag vet inga. Men detta är och borde vara ett engagemangscentrum i virusarbetet. I stället kommer lägren att fungera som kuvöser för virusspridning och virusöverlevnad.

Var i Sverige är coronaviruset farligast? Jo, hos de mest sjuka äldre, dvs på äldreboenden och hos dem som har hemtjänst och/eller hemsjukvård. Det är väl dokumenterat att antalet personer inom en vecka som där möter en skör äldre människa ofta uppgår till 15-25, oräknat de tillfällen då närstående måste gripa in. Detta är fullständigt orimligt, också i ickevirustider, också utifrån den enskildes behov av etablerade relationer till omsorgspersonalen. I corona-tider är och borde en minimering av storleken på omsorgsgruppen vara ett direkt engagemangscentrum för virusarbetet. I stället för att förvränga synen på unga, medelålders och äldre genom föreskrifter för friska 70+:are (det har faktiskt inte presenterats någon evidens för att det skulle vara en utsatt grupp). Men tänk om ett värnande om sköra äldre med hemtjänst och hemsjukvård (för länge sedan) hade riktats in på all schemaläggning så att denna hade optimerats med avseende på att det ska vara så få som alls är möjligt kring varje berörd människa. En självklar gudagåva som borde funnits alltid men som nu är äkta viktig.

Själv har jag börjat se på Homeland… Eftersom jag aldrig tidigare följt något sådant, har jag nu sisådär 7 års serier med 12 entimmarsprogram i varje framför mig. Eller nåttt.  Blää.

ÄNTLIGEN har nu en statistiker, Tom Britton, framträtt och sagt att han beräknar att 0,5-1 miljoner svenskar hittills är smittade. Att april blir maxmånad för smittan (efter den kommer hälften av oss att vara smittade, att det lugnar sig i maj (efter maj är 2/3 smittade) och blir nästan inget i juni. Vid det laget har man nått flockimmunitet.

Bodil Jönsson

Bodil Jönsson (f. 1942) är fysiker och professor emerita i rehabiliteringsteknisk forskning på Certec vid Lunds universitet. Förutom sin vetenskapliga produktion har hon skrivit flera böcker som vänder sig till den breda läsekretsen. Bodil Jönsson är också känd från bland annat TV-programmet ”Fråga Lund”, där hon svarade på frågor om fysik. Hon har även sommarpratat vid ett flertal tillfällen. År 1991 mottog hon Föreningen Vetenskap och folkbildnings utmärkelse Årets folkbildare. År 2011 blev hon framröstad till Årets Senior av tidningen Veteranen. I mars 2018 utkom boken Gott om tid som fått ett varmt mottagande.

Bodil Jönsson slog igenom för den breda allmänheten med Tio tankar om tid 1999. Det blev en ögonöppnare och storsäljare när den utkom och har följts av flera böcker.

https://www.linkedin.com/in/bodil-j%C3%B6nsson-85b75021/
Föregående
Föregående

Veckobrev 65- Kunskapen och saltet

Nästa
Nästa

Veckobrev 63 – Lägger du patiens?