Veckobrev 58 - I aprilskämtens tid

Hej,

Först ett citat från inledningen till Tage Danielssons fantastiska sketch ”Om sannolikhet” från år 1979: ” ’Tala alltid sanning, barn’, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt.” Vad skulle Tage sagt om han hade fått veta att det skulle komma en värld där inte ens föräldrar kunde skilja ut sanningar och/eller sannolikheter ur den svårgenomträngliga gegga där de s k alternativa sanningarna var likställda med de välunderbyggda. Allt i den påstådda tankefrihetens och yttrandefrihetens namn.

Förr fanns det en enda överenskommen dag då det var tillåtet att luras: 1 april. Just därför (och för att vi inte tog det hela på allvar) var det faktiskt riktigt roligt. Här i Lunda-trakten minns jag speciellt det aprilskämt förklätt till ”nyhet” som inbjöd människor att vid ett givet klockslag samlas utanför Domkyrkan i Lund för att där få vara med om en urpremiär. Hör och häpna: man skulle under sakkunnig guidning få gå ner till ingången på en nyupptäckt underjordisk gång från 1100-talet. Denna hade skapats för att det i händelse av krig eller kriser skulle vara möjligt att förflytta människor och överföra heliga ting mellan domkyrkan och den lika gamla kyrkan i Dalby, 12 km bort. Tidningen Sydsvenskan passade på att späcka sitt aprilskämt med allehanda påhittade s k fakta, och minsann bildades det inte en hel liten kö av människor som ville vara med på eventet. Det var roligt, tyckte jag. Och jag hoppas och tror att de flesta av de köande tog det hela med gott mod även om de blev lite snopna. Det var ju ändå 1 april!

Men skrattet hamnar i vrångstrupen när 1 april inte håller sig till just 1 april utan breder ut sig över hela året och sätter lurendrejandet i system. Alldeles utan den glimt i ögat som kännetecknar aprilskämtens upphovsmän. Vår samtids sanningsundergrävare är i stället mest arga och de uppvisar en arrogans och ett hävdelsebegär utan all like. De hävdar den egna rätten till tankefrihet och yttrandefrihet för egen vinnings skull, detta oberoende av vad de därmed ställer till med för andra. På Tages tid skulle man sagt om dem att ”de har ingen hut i kroppen”. De är i stället osannolikt fräcka. Som till exempel Donald Trump när han nu vid månadsskiftet kablade ut sin sympati och medkänsla med Marine Le Pen som blivit dömd för korruption. De var ju som syster och bror – hon liksom han var ju bara förföljd! Av dessa domare som har fräckheten att döma utifrån den rådande lagstiftningen. Ack ja.

Själv ägnade jag 31 mars – 1 april åt att tillsammans med Jonas Fagerson slutputsa på en kurs ”Kunskapens värdegrund” som vi arbetat med sedan i höstas. I den försöker vi ge kursdeltagarna chansen att själva komma underfund med kunskapens roll i det egna livet. Bli medvetna om hur den finns med både i allt det de gör, i deras inbördes relationer och i samhället. Tänk om det lyckas, tänk om kursens uppgifter kan få fler att ana sig till kunskapen-i-livet?! Jag blev så uppslukad av den här slutfasen på ett halvårigt arbete att jag faktiskt missade chansen att se om Jonas gick att lura med ett aprilskämt. Eftersom jag inte provade överhuvudtaget, vet jag inte heller om jag kunde lyckats. Nu framåt kvällen den 1/4 efter det Jonas åkt hem börjar jag undra om det kanske i stället var han som passade på att lura mig. I morgon ska jag faktiskt fråga honom. Och jag vet på förhand att om han svarar ”ja”, så gjorde han faktiskt det. Liksom att om han säger ”nej” så var det så det var. Tillit är en av tillvarons stöttepelare.

Allt gott