Veckobrev 127. Tröst för tigerhjärtan
Kaos är inte gjort för att enkelt bemästras, särskilt inte om det utgörs av flera samtidiga. Viss nytta kan det då göra om man kan skilja ut någon gemensam bakomliggande faktor. Gyttret kan fortfarande vara lika ohanterligt och meningslöst men ens tigerhjärta slår lite lättare och blir dessutom något tröstat när man tror sig kunna se det hela klarare.
Vad med de existerande samtidsförvirringarna gentemot 1) kunskapen, 2) folkrätten och 3) den regelbaserade världsordningen? Finns det något gemensamt i samtidens antikunskaps-, antifolkrätts- och antivärldsordningsströmningar? Ja, det gör det. Alla är de följder av ett och samma förakt: ett förakt inför den tid som de många andra människorna än maktmänniskorna satsat och satsar på att bygga upp respektive kunskap, folkrätt och världsordning.
Titta bara på ärkebovarna i samtidsdramat, Putin och Trump. De har fått för sig att de vet allt om vad som är bäst och sant. De förväntar sig dessutom av oss i omvärlden att vi ska vara helt eniga med dem om att det är deras i-stunden-tyckande som vida överglänser allt det som mänskligheten och dess institutioner lyckats mejsla fram under decennier och århundraden som långsiktigt hållbart.
Hur dum får man vara?!
Allt gott
Bodil
PS. Se gärna ”Babylon Berlin” säsong 4 som nu är TV-aktuell. Den börjar i januari 1933. Den abrupta övergången till en nymakts-reglerad värld i de första avsnitten är som en äkta käftsmäll på mer än ett sätt. Plötsligt finns där ingen inlevelse i och respekt för de många individerna, deras tänkande och investerade tid i ett sedan länge lagreglerat land i en något så när regelbaserad omvärld. Nazismens alla illdåd kom som bekant att straffa sig vartefter, men medan de pågick hann de åstadkomma ett så oerhört lidande så alldeles i onödan. Inför det skrumpnar frågan ”Hur dum får man vara?!” bort som både otillräcklig och malplacerad. I dess ställe kommer i stället en uppmaning, en innerlig önskan: ”You man, be human!” DS.
