Veckobrev 126. Förstärkta människor

Designmässigt är det sedan länge vanligt att man förstärker en existerande verklighet och gör den till en augmented reality. Redan en beskrivning på en skylt kunde fungera som en förstärkning. Och genom den digitala tekniken öppnades efterhand en helt ny värld för verklighetsförstärkning, t ex genom att det tysta kunde börja tala och det gröna kunde bli rött. Endast fantasin sätter gränser för hur vi kan förstärka en existerande verklighet.

Kan vi då också skapa augmented persons, dvs förstärka människor så att de får större förmågor än vad de annars skulle haft? Javisst kan vi det! I själva verket är det något som vi gjort länge och i dag använder så gott som alla människor teknik som förbättrar de egna förmågorna. Man har glasögon/ linser för att förbättra synen och hörapparater för hörseln, man har käppar/ gåstavar för balansen och klockor för att ha koll på tiden, etc.

Fundera en stund utifrån detta på vem det då egentligen är som gör. Är det människan utan sina hjälpmedel eller är det människan med sin förstärkande teknik? Garanterat det sistnämnda. Människan har nämligen inte bara förmågan att utveckla redskap/ hjälpmedel. Hen kan också känna sig som ett med sina verktyg i en existerande omvärld. Och bekräftas av omvärlden som en handlande människa, dvs som varande helt integrerad med sina människoförstärkande hjälpmedel.

Hur är det då för den tänkande människan och det immateriella? Vem är det egentligen som tänker, vem är det som lär sig, vet, kan och kommunicerar i vår tid?  Den frågan behövde inte ställas så länge som det ”bara” handlade om att använda logaritmtabeller, räknestickor och senare miniräknare för att förstärka sina förmågor till matematiska operationer. Då syntes det ju att det var människan själv som matade in siffrorna och också hen som läste av resultaten. Men nu när så gott som alla har tillgång till sina mobiler blir det något annat. Då har man ju fått en informator, tankeförstärkare och tankestödjare. Ja, en digital personlig assistent som man kan ha till det mesta, inklusive AI. Och plötsligt är den tänkande människan i allra högsta grad en augmented reflecting person.

Lite till mans behöver vi nu så smått börja fråga oss själva och varandra: om vi nu accepterar den handlande människan som varande ett med sina verktyg i den materiella omvärlden, är det då inte rimligt att vi också börjar se den tänkande människan som ett med sina tankeverktyg? Så som vi skulle gjort om de hade varit implantat. Vilket de kanske blir, förresten.

Allt gott

Bodil Jönsson

Inre resor är säkre, lärorika och miljövänliga. Illustration av Robert Nyberg