Veckobrev 125. “Digerdöden Dumhet”

Välsignade Harry Martinson! Tänk så mycket hans böcker gett oss, bland annat detta med ”digerdöden Dumheten”. Digerdöden var hans beteckning på den smittsamma pest som han menade att okunnighet/ dumhet utgjorde och som skolan kunde skydda oss från. För ”Martin”, Harrys alias i den självbiografiska romanen Nässlorna blomma (1935) var skolan: ”en ljusvärldens kontroll över hålorna, den spanande ugglan, kunskapens alltid försökande fågel, som jagade gråhetens råttor och skyddade släktet från digerdöden Dumhet." Så fint att beskriva kunskapen som något som alltid spanade, alltid försökte, alltid jagade ”gråhetens råttor”. Och vilket ideal för skolan att leva upp till att det var den som kunde och skulle stå som en garant för en ljusvärldens kunskap.

I onsdags hade jag glädjen och äran att få medverka vid 2026 års nationella Skolbibdagen. Jag tänkte då på hur glad Harry Martinson hade varit över skolbibliotekens nuvarande renässans. Dessa har nämligen haft en märklig samtidshistoria. Först fanns de där som små bibliotek till glädje för många barn och som inkörsport till ett livslångt läsande. Sedan försvann de under 2000-talet då de digitala möjligheternas framväxt gjorde att både samhället och skolorna själva tyckte att det inte behövdes några skolbibliotek längre. Varken fysiskt eller personellt. ”Allt” fanns ju på nätet, så nu kunde ju ”alla” hitta allt själv. Hur dum får man vara?!

Dessbättre är förnekelsen av skolbibliotekens roll nu över och i dag finns det både lagar och en aktiv tillsyn från Skolverket för att kolla upp att skolbibliotek verkligen finns på plats rent fysiskt och att de är bemannade med bibliotekarier. Till gagn för samtidens och morgondagens barn. Ett sådant uppvaknande, en sådan renässans för skolbiblioteken och skolbibliotekarierna, jag blir rent glad bara jag tänker på det.

Så glad att jag letade fram en gammal bild som jag gjorde till en vandringsutställning på 1990-talet åt BTJ, Bibliotekstjänst. Ett antal svenskar fick då formulera sig kring vad biblioteken var för dem. Själv valde jag att i Platons anda skriva om idén om biblioteken - jag kallade denna för ”bibliotekheten”. Läs och begrunda gärna!  Det enda jag vill ändra i texten där är dess slut med en mailadress som inte längre är aktuell. Vill du höra av dig, så gör det på mailadressen enligt nedan.

Allt gott

Bodil Jönsson
bodil@bodiljonsson.se.

Bildtext: Min bild av biblioteket handlar om själva idén med biblioteket, bibliotekheten. Att andas information, tankeuttryck och känslouttryck är lika livsavgörande som att andas luft.

Det är en viktig skillnad mellan inspirationshavet och den vanliga luften: inspirationshavet finns där inte av sig självt, det måste vi skapa: som universitetsbibliotek, folkbibliotek, web-bibliotek, … Vilken form biblioteket än har, hör det hemma där, i inspirationshavet.

Men ett hav i sig skapar inte några vågor. I det här fallet, på inspirationshavet, är det människorna som skapar dem; människorna som skriver eller talar, människorna som läser eller lyssnar, människorna som söker, människorna, bibliotekarierna, som agerar vågbrytare och vågledare.

Det allra största underverket i den här kedjan ligger hos den enskilda människan, i övergångarna mellan hennes yttre och inre, mellan informationen där ute och kunskapen där inne. Visst är det fantastiskt att en människa kan ge ut-tryck för en tanke eller en känsla. Att hon till den yttre världen kan förmedla något hon har inuti sig. Att sedan en annan människa kan få in-tryck, kan påverkas inuti av detta yttre. Och tänk att alla kan. Varenda människa, normalstörd eller ej, friskkropp eller ej, har ett språk. Vill ta in, vill ge ut – och vill kunna göra det tämligen oberoende av tid och rum.

På framtidens bibliotek (det som finns nästa år till exempel) kan kommunikationen med digitala bilder bli till en viktig form för dem som klarar bilder bättre än text och ljud.

Summerat: bibliotekhet är mer än vad vi brukar tänka på när vi säger bibliotek till vardags. Bibliotek för tanken till böcker, sökningar, lånekort, tidningar, öppettider, bibliotekarier, hyllrader, atmosfär, tystnad, stämning, uppläsningar,,, Och redan det är stort nog: en mångfaldens generositet som är möjlig att förverkliga bara om vi är många om den. Men bibliotekheten är ännu större.

Vad är bibliotekhet för dig? Berätta! Skriv till assist.boil@certec.lth.se.

Bodil Jönsson

 PS. Så skrev jag 1998, och det enda jag nu vill ändra i texten är mailadressen. Hör gärna av dig till bodil@bodiljonsson.se ! DS