Efter förra veckans premiär av tankekonserten “Kom igen, Sverige!” på Chalmers i Göteborg samtalar Bodil och Jonas om kunskapens plats i demokratin.

Imorgon den 6 juni kommer vi att fira Sverige med ett enkelt men bestämt ställningstagande: för kunskap och sanning.

Det finns krafter som vill att vi ska tvivla — på varandra, på fakta, på vår egen förmåga att förstå världen. Men kunskap är ingen åsikt. Det är vad vi vägrar ge upp. Och idag är det skarpt läge. "Kom igen, Sverige!" släpps på riktigt!

Idag är det skarpt läge – "Kom igen Sverige" släpps på riktigt, med veckobrev, tankekonsert, en helt ny låt och det här avsnittet på en och samma gång.

Vi kallar oss ett kunskapssamhälle – och ändå har de senaste decennierna präglats av ett allt mer öppet kunskapsförakt. Hur kan dessa två saker existera sida vid sida?

Precis som korallreven behöver sina symbiotiska relationer för att överleva, behöver vår kunskap gemenskaper där den kan prövas och förfinas.

En eld har förmågan att både värma och lysa. Den kan vara både signal och skydd, både varning och välkomnande. Kanske är det därför vi fortfarande samlas kring dem?

Jag skriver detta på förmiddagen samma dag som det blev klart att Donald Trump tar över som president i USA. I dag lägger jag också sista handen vid manuset till min bok med namnet just ”Fact up!” Den ska komma ut före jul, och de här båda ”dagens händelser” innebär alltså att stort blandas alltså med smått.