Florens som vägvisare

Det var till Florens som romarna kom 59 f.Kr. för att etablera sig. Handel, politik, spänning och maktspel i allsköns blandning föranledde människor i mängder att följa strömmen hit. Människor ville vara delaktiga i skapandet, utvecklingen och förnyelsen inom musik, konst och litteratur. Var och en ville hitta sin plats. En smältdegel av människor från hela världen, olika religioner, tankar, upplevelser och längtan sammanstrålade i Florens. De byggde, målade, skulpterade, stred om makt, pengar och älskade. Mycket!

Florens blev bryggan från medeltiden till renässansen för hela Europa och i full kraft skapades något nytt, igen. Idag är det en upplevelseplats för hundratusentals människor som varje år tar del av allt som bevarats i konstväg och byggnader. De flesta av oss som åker dit kommer för att betrakta och känna in. Vi inspireras och förundras för en kort tid och drar sedan vidare. Däremot händer något mer när människan kliver in och blir en del av, istället för att bara betrakta. Något personligt. Nya sidor kommer fram och öppnar nya dörrar i det inre. Sant förr och sant idag! Där och här!

Beskrivningen ovan skulle kunna vara en bild för hur medborgarskap växer fram. När många människor från olika håll kommer samman och vill leva på samma plats har man ett antal beslut att fatta. Vilka får stanna och vara med? Hur ska vi leva tillsammans? Själva poängen med Florens är att man öppnade för mer än turistande och tillfälligt besök; man tillät människor att bli en del av staden.

I medborgarskapet finns två väsentliga dimensioner: rättigheter och skyldigheter. Det är dessa dimensioner som hela tiden kommer att tillkännage när något händer och utvecklas. Medborgarskapet är inte intresserat av ett förutbestämt resultat utifrån en given mall. Istället är det människan och sammanhanget som släpps fram att tillsammans vara visionära, bygga och forma. Det väsentliga är att människorna som ska vara en del av medborgarskapet får samma förutsättningar att förstå vad som menas med rättigheter och skyldigheter.

Om vi tar Florens som exempel är alltså inte öppenhet och integration det som utgjort hotet. Historien visar snarare på att de som försökt kväva frihet med makt, eller sko sig på andra, i förlängningen har tillintetgjorts i sin oförmåga att upprätthålla medborgarskapets rättigheter och skyldigheter.

Ett sammanhang, allt från familj till nation, som öppnar upp sig och erbjuder medborgarskap når längre, inkluderar och bygger välfärd för flest människor. I Florens fall hotade många katastrofer på grund av vissa människors oförmåga att upprätthålla balansen i medborgarskapet. Människan och staden vann, den lever och frodas med sin historia, i öppenhet och framåtsträvan.

Det här är självfallet inte enkelt, men det är verklighetstroget och har störst chanser att skapa bästa förutsättningar för flest människor. Alternativet med att sortera människors lämplighet att vara en del av ett samhälle har så här långt mig veterligen bara lett till undergång och död. Florens historia bevisar att stridigheter och maktspel har stimulerat och möjliggjort utveckling, men med konsekvensen att de arroganta, förtryckande krafterna har förintats och försvunnit. Historien skriker till oss: ge dem inte chansen igen, avslöja och blotta dem som vill förråda medborgarskapet med en människosyn som bygger på att kränka och förtrycka.

Det här är absolut inget som ska lämnas över till nästa generation att förverkliga. Inte heller lämnas över till politiker som lovar stort och runt. Det handlar om att du och jag står upp för medborgarskapet, dess rättigheter och skyldigheter. Vi gör det utifrån den grundläggande idén att det är något väsentligt från vaggan till graven, oavsett var du är född, för är du medborgare då är du det lika mycket som oss andra som också kommer från någon annanstans.

María Corina Machado, mottagare av Nobles fredspris 2025, berättade nyligen i Oslo om varför Venezuela utvecklades fantastiskt genom att öppna sig och inkludera människor, men också vad som hände när medborgarna slutade bry sig om friheten och lämnade över till krafter mer sugna på makt än demokrati. Florens lever tack vare motståndet mot fascismen, Venezuelanernas kamp fortsätter tack vare dem som älskar demokrati, inkludering och frihet. Det är nu vi ska älska, det är nu vi ska värna och strida för demokratin.

Bästa hälsningar

Mikael