Veckobrev 79 – Modeller och moduler - vad om det värsta skulle ske?
Hej,
Just nu är det som om världen skälver. Som om många av de modeller för det globala samspelet som utvecklats och som styrt världen i åtminstone 80 år plötsligt är satta ur spel. Vad då om den globala världsordningen faktiskt skulle krackelera fullt ut, endera för att det är för många modeller för mänsklig samlevnad som störtat samman på en gång eller för att någon enskild exponentialfunktion rusat i höjden? Kommer då människorna framöver att behöva börja om från början igen, är allt det som byggts upp sedan andra världskriget av noll och intet värde? Eller kan det finns några moduler (mindre enheter) kvar som skulle kunna klara sig oskadda och som framtidens människor skulle kunna börja med?
Här associerar jag till fabeln av Herbert Simon (Sveriges riksbanks ekonomipristagare till Alfred Nobels minne år 1978). Den handlar om två blinda urmakare, Tempus och Hora, som båda ofta blev störda av kunder medan de höll på med sitt klockmakeri. För Tempus var det förödande eftersom han byggde varje klocka som en unik helhet. Blev han avbruten, måste han därför börja om från början. Hora, däremot, byggde sin klocka som ett antal mindre enheter, moduler, som gick att foga samman till en hel klocka. När han blev störd, var det bara det allra senaste i hans bygge som han blev av med - övriga moduler, de som redan var färdigbyggda, fanns oförändrade kvar och han kunde arbeta på med hjälp av dem (nästan) som om ingenting hänt.
Kan vi ha någon nytta av det här tänket i funderingar kring om-det-värsta-händer-nu-2025? Ja, absolut. Låt oss ringa in våra moduler! Först och främst de moduler-av-människor som vi skulle söka oss till. Familjen, t ex, den tror jag skulle bli ännu mer fundamental i kristider än vad den är idag. Även nära vängemenskaper kan finnas kvar efter en storkris på global nivå och då utgöra en byggsten i din framtid. Var noga med de modulerna!
Också vad gäller kunskapen finns det skäl att ta till modultankar. Själv har jag både skrivit och sagt många gånger på papper och till och med på bärkassar: ”Kunskapens grundläggande funktion är att den kan förena människor. Den fanan behöver hållas högt.” Men samtidigt: kunskap står ju för så mycket, så i en sönderslagen värld är det inte självklart att man skulle kunna hitta annat än skärvor, som det sedan vore oändligt mödosamt att foga samman. Dessbättre finns mycket av den existerande kunskapen redan organiserad i moduler (som ämnen eller discipliner) och mycket annat kan organiseras till hyfsat sammanhängande kunskapsmoduler med hjälp av AI. Jag exemplifierar detta i nästa veckobrev.
En fråga: vilka moduler ser du i dina sammanhang som skulle kunna klara sig rimligt bra även om ”allt” runt omkring skulle krackelera?
Allt gott
Bodil Jönsson
