Veckobrev 121. Verkligheten lockar

En något konstig rubrik på ett veckobrev. Eller kanske inte? Kan verkligheten faktiskt locka?! Ja, absolut. Minst lika starkt och sugande som någonsin längtansmål och drömmar.

När allt är som vanligt och när vi tror oss ha koll på tillvaron, är vi ju redan i verkligheten och kan kanske till och med tona in oss i tiden, dvs sluta hasta oss fram som skållade oseende och ickehörande råttor. Då kan vi leva i en genuin trygghet med självtillit och tillit till varandra i den rimligt gemensamma verkligheten. Så oerhört skönt!

Men så är ju inte. Det är på tok för lite nu som är ”som vanligt” och för få som känner sig ”ha koll”. Tänk bara på alla vilsna barn och tonåringar! Att verkligheten nu faktiskt lockar, gör mig både glad och bekymrad. Glad för att jag kan känna lockelsen. Bekymrad för att jag vid närmare eftertanke inser att verkligheten nu har lockat ganska länge men utan att det riktigt gått upp för mig hur mycket jag saknat den. Bov nummer 1 bakom detta är förstås informationsbruset.

Illustration: Robert Nyberg

I och för sig har vi ju vant oss vid det eviga hallå:andet men tveklöst skymmer det sikten mot verkligheten. Och förenat med bov nummer 2, ett allmänt kunskapsfladder och bov nummer 3, en kvardröjande förljugenhet à la Trump, är ju verkligheten inte bara skymd. Det är som om den vore obefintlig. Eller åtminstone förpassad till det utrotningshotade.

I valtider blir det extra tydligt hur lätt det är att karikera fram bautaklyftor mellan till synes totalt skilda verkligheter i behov av totalt olika insatser. Lunds kommun med dess S+M-styre utgör därvidlag ett vackert undantag, och resultatet under den gångna mandatperioden talar sitt tydliga språk. Oj, så många gamla surdegar som nu hittat sin lösning genom att kommunledningen kunnat resonera sig samman dag efter dag utifrån ett gemensamt kunskapsunderlag om den gemensammalundaverkligheten.

På nationsnivå lockar nu verkligheten på andra sidan valet. Så klart att verkligheten finns ocksådär. Och så klart att det är själva kunskapen om verkligheten, the Uniting Knowledge, som kan hjälpa upp klarsynen. Redan Galilei skrev att när allt kommer omkring handlar våra dispyter inte om ”papper”. Låt oss gå till verklighetsobservationer värda namnet. Och varsamt resonera oss fram utifrån en Uniting Knowledge till både gemensamma uppfattningar och åtgärder.

Goda hälsningar

Bodil