Veckobrev 120. Demokratin, AI:n och det förestående valet.

”AI och demokrati” var temat för Lördagsintervjun i förra veckan (22 augusti i Sveriges Radios P1). Bra, tänkte jag, att dessa två nu börjar uppmärksammas tillsammans. De hänger ihop också ur ett rent kunskapsperspektiv. Utan kunskap skulle ju AI:n inte existerat – inte innehållsligt, inte tekniskt. Och det hade inte heller funnits någon demokrati värd namnet eftersom demokrati förutsätter att beredningar och samtal kan utgå från hållbara kunskapsunderlag.

När nu AI:n kommit in i bilden med en hastighet som överträffar alla tidigare teknikgenombrotts, påverkar den inte bara individer och arbetsmarknader utan också befintliga samhällsorgan och -institutioner. Hela utbildningsväsendet från förskola till universitet behöver nu vitaliseras i grunden både vad gäller sin kunskapssyn och sitt grundkoncept. Att bidra till lärandet och utvecklingen av en människas NI (Naturliga Intelligens) i samspel med AI kräver något annat än det som det existerande utbildningsväsendet är uppbyggt för. Vid den förestående omdaningen blir det extra viktigt att institutioner medvetandegjort vad som är kunskapens värden och att de handlar utifrån dessa.

Det motsvarande gäller för demokratin. Också för den gäller att det är dess värden som är viktiga att bevara när nu processer och former tveklöst kommer att förnyas. Ansvaret för att så sker ligger på oss människor – som individer och i våra existerande demokratiska institutioner. AI:n själv tar ju inte ansvar.

Att krypa bakom teknikfatalism eller att bara vara likgiltig i största är varken människovärdigt eller människovänligt. Minns du Borg i Star Trek, en samling varelser (cyborger) av biologiskt liv och teknik? Kollektivet ”Borg” agerade som en enhet och hade ett enda mål: att assimilera fler och fler individer. Kultur, minnen och individualitet försvann hos alla som dragits in i Borg, men kunskapen absorberades. Allt skedde under utropet: "Vi är Borg. Motstånd är meningslöst."

Den berättelsen är ju både en mardröm och en sporre. Inte kan något motsvarande få lov att ske bara för att demokrati- och kunskapsinstitutioner fått ett nytt verktyg i AI:n? Inte, inte, inte. Vi har all rätt i världen att räkna med att demokrati- och kunskapsinstitutioner liksom vi själva kommer att vilja axla ansvaret.Kanske kommer därmed just värdegrundernaför både kunskap och demokrati att få en sann renässans vilket de verkligen förtjänar.

Snart är det val. Den förestående mandatperioden kan komma att domineras av just demokrati-och-AI-frågor. I så fall borde rimligen var och en av oss rösta på det parti som vi tror har bäst förutsättningar att just vägra det herrelösa ansvaret!

Goda hälsningar

Bodil

 
Illustration av ufo med utomjordingar som blickar mot jorden med texten "Hoppas att deras ledare är toleranta, vidsynta och omtänksamma"!

Illustration av Robert Nyberg

Bodil Jönsson

Bodil Jönsson (f. 1942) är fysiker och professor emerita i rehabiliteringsteknisk forskning på Certec vid Lunds universitet. Förutom sin vetenskapliga produktion har hon skrivit flera böcker som vänder sig till den breda läsekretsen. Bodil Jönsson är också känd från bland annat TV-programmet ”Fråga Lund”, där hon svarade på frågor om fysik. Hon har även sommarpratat vid ett flertal tillfällen. År 1991 mottog hon Föreningen Vetenskap och folkbildnings utmärkelse Årets folkbildare. År 2011 blev hon framröstad till Årets Senior av tidningen Veteranen. I mars 2018 utkom boken Gott om tid som fått ett varmt mottagande.

Bodil Jönsson slog igenom för den breda allmänheten med Tio tankar om tid 1999. Det blev en ögonöppnare och storsäljare när den utkom och har följts av flera böcker.

https://www.linkedin.com/in/bodil-j%C3%B6nsson-85b75021/
Föregående
Föregående

Veckobrev 121. Verkligheten lockar

Nästa
Nästa

Veckobrev 119. Efter sommaren och inför hösten.