Vad försvarar vi oss egentligen emot i framtidens Sverige?

Det beskrivs som ett bakhåll med ont uppsåt när president Trump överraskade Sydafrikas president Cyril Ramaphosa med en video som påstods visa ett folkmord på vita sydafrikaner. President Ramaphosa mötte anklagelserna med lugn. President Trumps stödtrupper i ovala rummet bekräftar sanningen med sin närvaro. Världspressen är där, ställer frågor, försöker skapa sig en bild av folkmordets omfattning och konsekvenser. Död, död, död är Trumps svar och hans stödtrupper nickar instämmande med presidentens upprepningar. Sanningarna visar sig emellertid vara sanningar om något helt annat. Även det förskräckligt, men från ett helt annat land och av andra skäl än att döda vita sydafrikaner. Men just då, med hela världspressen samlad utgjorde Trumps sanning en möjlighet att skapa ovisshet om situationen i Sydafrika, väcka misstro mot landets president och inte minst var det ett försök att vända på begreppen som om det stora problemet nu, och genom tiderna, är att urbefolkningen i Afrika har som mål att begå folkmord på vita människor.

I västvärlden pågår för närvarande en kraftig expansion av ländernas försvarsbudgetar. Uppemot 10% ökade dessa under 2024. Bryter man ned satsningarna så var de i Europa motsvarande 17%. En av de kraftigaste ökningarna står Sverige för, vår försvarsbudget ökade med hela 34%. Oron för Putin och vad han kan hitta på skall inte underskattas. När jag hör ryska nyhetssändningar i översättning så verkar det som att deras bild av verkligheten stämmer minst lika dåligt som när t ex Trump skall berätta om folkmord på vita Sydafrikaner, dvs det är med lite efterforskning lätt att identifiera det som är fel, varför det är fel information med följd att resultatet som framställs är helt uppåt väggarna. Alla dessa sanningsvittnen till trots.

I båda fallen verkar det dock som att stora delar av deras landsmän instämmer i sanningarna, bekräftar sin lojalitet och är beredda att med eftertryck försvara rätten som respektive land, och inte minst dess president, har att genomföra sin sanningskonstruktion.

Det är mot bakgrund av det här scenariot som jag blir lite fundersam på hur vi satsar våra ekonomiska medel i Sverige. Det finns ungefär 150 000 ungdomar i den sk UVAS gruppen, unga vuxna som varken arbetar eller studerar, i Sverige. Ungefär 16% av ungdomarna som slutar grundskolan har inte behörighet att söka vidare till gymnasiet. Ungefär en fjärdedel av de som går ut gymnasiet slutar efter fem år utan slutbetyg. I siffror är det 17 900 av 120 000 ungdomar som slutar grundskolan utan betyg och av en gymnasieårskull är det ca 24 200 ungdomar, dvs totalt är det 42 000 unga människor som lämnar sin skolgång utan möjlighet att fortsätta på studier en högre nivå eller få en yrkesutbildning!! Ett antal av dessa kommer att hamna i gruppen UVAS och, för en kortare eller längre tid, kommer de att stå vid sidan om i annan form av aktivitet än studier och arbete.

Får något år sedan läste jag om en forskningsstudie om den politiska utvecklingen i USA. Undersökningen speglade utbildningsbakgrund i förhållande till väljargrupperna. Det visade sig att förändringen av sympatier sker med en minskning av väljare som röstar på Demokraterna till att fler röstar på Republikanerna delvis kan förklaras av en generell förändring i utbildningsnivån bland de röstberättigade/befolkningen. Ett minskat antal med högre utbildning avspeglar sig i att färre röster landar hos Demokraterna medan fler dollarmiljonärer/Tech miljonärer och personer med lägre utbildningsnivå hör till skaran tillströmmande republikanska väljarna. Utbildningsnivån i befolkningen visade sig alltså vara avgörande för hur röstfördelningen förändrats mellan valen.

Med den kunskapen i bakhuvudet känns det angeläget att ställa frågan om hur utvecklingen i Sverige kommer att se ut framöver? Visst är det svårt att rakt av överföra en undersökning från nordamerikansk kontext, men jag gör ändå experimentet. Det svenska välfärdssystemet medför överlag en konsekvens som generellt innebär tryggad ekonomi, ägande av bostad, att vara en del av sociala strukturer så som familjebildning, föreningsliv och andra konstellationer. Med färre som genomför grundläggande utbildning och en ökad grupp som står utanför systemet kan man rimliga grunder anta ett groende missnöje hos kategorin som hamnar utanför eftersom systemet inte lyckats ge dem en/den chans att etablera sig i de strukturer som erbjudits.

Att med en ökad mängd pengar rusta sig mot Putin kanske kommer visa sig vara helt onödigt. Om utvecklingen följer USA:s kommer allt fler av dem som är nyrika, men nödvändigtvis inte välutbildade, samt de som står utanför systemet att välja bort old time demokrati och lägga sina sympatier hos kaxigare och mindre sanningssträvande partigrupper, dvs hos en maktelit där demokratins idéer grundar sig mer på den enväldiges synsätt. Ett synsätt där det räcker att man är i majoritet och maktposition och därför kan hävda att man alltid har rätt att driva igenom sina idéer och förslag alldeles oavsett forskning, risk- och konsekvensanalyser eller andra instrumentella verktyg som ger kunskap om sakernas tillstånd. Vi kommer ha många militärer och vapen, men vad är det vi skall försvara oss emot om befolkningen hellre vill ha Trump och Putindemokratiska ledare?

Det är då det kommer visa sig att det inte hjälper med vapen när demokratin har separerats från grundläggande utgångspunkter som människolivets okränkbarhet, allas likhet inför lagen, individens frihet och integritet, jämställdhet, mångfald och solidaritet med utsatta och svaga. Eller för att citera Regeringsformen:

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Alingsås den 28 maj 2025

Mikael Lindgren