Långsamma drömmar i en allt snabbare värld

Bakom en flygel, spelandes med dotter Sofi på ett mellansvenskt hotell så damp inspirationen till min reflektion ner i huvudet. Svensk text av Hasse & Tage - såklart! Texten är egentligen skriven som en kommentar till att vänstervågen 1968 inte infriade sina löften men går utmärkt att applicera på världen av idag.

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är de nu, de som påstod att dom hade alla svar
Men svek alla oss och valde makten? De är kvar

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn
Om du har en dollar får du rum i hennes famn
Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål
Så synd att hennes huvud var ett hål

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?
Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd
Var är de nu, alla löss från barbariets dunkla natt
Fascismens korpraler? Jo, de sitter där de satt

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
Ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att även om det blåser lite kallt
Tro på det vi trodde på -- trots allt!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sig, så han är nog inte riktigt död

Det är något djupt mänskligt i vår längtan efter en bättre värld, och lika mänsklig är vår besvikelse när drömmar inte infrias. Men kanske är det inte själva drömmarna som sviker oss, utan snarare förväntningen att de ska förverkligas snabbt och fullständigt.

Historien lär oss att verklig förändring tar tid. Visionerna om en bättre värld har sällan förverkligats över en natt, utan genom långsamt, tålmodigt arbete. Det gäller oavsett om förändringen handlar om politik, teknik eller mänskliga rättigheter. I dagens värld av polarisering och kunskapsförvirring, där snabba lösningar och enkla svar ofta utlovas, är detta kanske den viktigaste insikten: att även när framstegen verkar små eller obefintliga, så rör sig ändå historien framåt.

Som Hasse och Tage så träffsäkert uttrycker det: även om det blåser kallt, kan vi fortsätta tro på det vi trodde på – trots allt. För våra drömmar om en rimligare värld är kanske inte döda, bara långsamma i sin förverkligelse.

/Micke