En skön själs bekännelse
”Skön” och ”skön” och ”själ” och ”själ” - det finns i alla fall ett uttryck som lyder just så: ”en skön själs bekännelse”. Vilket passar in på det jag tänker ta upp här idag.
FactUp! som förening är både spretig och fokuserad. Vi har så olika bakgrunder, och vi lever så olika liv. Men vi förenas av en entydig riktning framåt - vi vill medverka till att många ska (åter)upptäcka kunskapens värden. Och vi har alla ett starkt engagemang för detta. Så starkt att som flock betraktade kan vi tveklöst beskrivas som speedade resultatinriktade arbetsmyror. Spåren av jobbet vittnar entydigt om att det faktiskt blir något av allt slit. Både i levande livet och här på websiten.
Vilket förstås är bra. Jättebra. Men det finns en baksida: engagemanget för Saken med stort ”S” gör till sist att alltför mycket annat riskerar att hamna i bakgrunden. Tiden är helt enkelt ute när det borde vara dags för annat. Detta håller till en viss gräns - sedan säger det bara stopp. Så som det gör för mig idag. De gångna dagarna/ veckorna/ månaderna har varit så mycket FÖR MYCKET att det idag är fullständigt omöjligt att göra något annat än att ”bara” gå omkring och skrota. Synnerligen ovant och samtidigt synnerligen ögonöppnande.
Idag kan jag därigenom inte längre bortse från att min omvärld inte klarat sig på egen hand utan en dagliga dos av arbete och omsorg och underhåll från min sida. Visst - jag har skött det absolut nödvändigaste, men bara sådant som jag kunnat göra mekaniskt och utan att engagera mig i det. Omsorgs-och Förvaltnings-Bodil har helt enkelt inte varit i tjänst. Därför känns det idag lite märkligt att notera hur hon undan för undan vaknat till liv medan jag gått omkring och skrotat och gjort lite här och lite där. Hemma-känslan har ökat, trivseln likaså, och jag har visserligen hållit mig till slow-motion med engagerat både högran och vänstran.
Egentligen, tänker jag nu, är det ju jättebra att omvärlden efterhand allt tydligare demonstrerar när den blivit alltför vanskött. Tänk om den inte hade gjort det - då hade jag kanske inte fått den här dagen av återställandets vällust. Trivseln, skönheten och ordningen börjar så smått ta för sig redan nu före lunch. Visst är det så att jag med denna snigelfarten inte kommer att hinna så mycket idag. Men det är helt OK. Gjort är i alla fall gjort. Och det gäller inte bara när man gjort bort sig utan i allra högsta grad också när man (som jag idag) har skött sig ”bara” genom att sköta om.
Vad mina reflexioner över hemomvårdnandet har med kunskap att göra? En hel del faktiskt. Kolla gärna bonaden nedan - det gör jag när jag går förbi den. Idag är den nöjd med mig.
Allt gott
Bodil Jönsson
