Hurra, vi var i Harry Martinsons skolsal!

I dag åkte Bodil och jag till Nebbeboda skola utanför Olofström. Det är den lilla röda skolan där Harry Martinson gick, och klassrummet han skrev dikten Skolsalen om. Där höll Bodil föredrag på Nebbeboda akademi. Temat var Kunskap som motstånd.

Bodil pratade om varför hon för tre år sedan blev kunskapsaktivist, nästan över en natt. Hennes poäng är enkel: demokrati handlar om att vi resonerar oss fram till något bättre tillsammans. Det går inte om vi slutar tro på kunskap. Hon ser 2000–2025 som kunskapsförvillelsens tid, men hon är hoppfull eftersom tidsandan håller på att vända.

Efter fikat talade Jenny-Maria Nilsson, som är redaktör för antologin Den spanande ugglan – bildning som motstånd (Liber). Hon pratade om att vara “biblioteksbarn” och om att bildning tillhör alla.

I det avslutande samtalet handlade mycket om allmänbildning, och om att det är okej att INTE alltid fråga “vad ska jag ha det här till?”.

Sedan kom samtalet in på Martinson själv. Han gick bara sex år i skolan, i just det här klassrummet. Ändå lämnade han efter sig ett bibliotek på runt 9 000 böcker, om allt från geologi och Kina till vatten och resor. Lärandet slutar aldrig. Det kan inte finnas något bättre bevis för det än den skolsal vi satt i.

Alla fick med sig den gula boken hem. 

Vill du vara med?

Skriv under Kunskapsmanifestet på komigensverige.se!